Pust.

Dagis hade verkligen öppet i morse när vi kom för att lämna Julia, vi har varit lite osäkra på om de skulle öppna idag eller 1 augusti. Däremot är dagis stängt för studiedag måndag 27 augusti, så vi måste nog ta lite semester efter bröllopet. Det känns som en bra början på måndag morgon.

Vigselring beställd...

...och jag tänker INTE berätta hur den kommer att se ut!

10 små post-IT

som jag hittade på mitt skrivbord när jag kom till jobbet igår:

Kram. Kram! Kram. Hurra! Kram!
Kram! Kram. Jätte. Kram. Kram!

Då blev jag glad.

Tillbaka på jobbet

Det snorregnar ute och jag har lunchlåda. Yay! Dessutom har jag meningsfulla arbetsuppgifter att ägna mig åt medan projektledningen är ute och seglar. Eller ligger inblåsta i hamn, villket det nu var. Visst skulle jag hellre vara hemma och leka med Julia, mormor och morfar, Fia och Hållstaligan, men på det stora hela går det ingen nöd på mig ändå, jag har ju kvällen på mig.

Snabbvisit i Stockholm

Idag lekte Julia med sina kusiner medan jag och Lars tuffade upp till Stockholm och tillbaka för att skriva på ett papper. Så blir vi äntligen av med lägenheten i Hägersten. Hurra! Vi firade med att äta busmumsig sushi på Ki-mama. Stockholm har sina fördelar...

Öppen grill och födelsedagstårta

Idag fyller Lars år, och vi tänker fira med öppen grill i trädgården från femtiden samt tårta. Vädergudarna firar med åskväder. Tack för det. Lyckas du läsa det här i tid och vet var du ska åka för att hälsa på oss, så är du hjärtligt välkommen att titta till nyhuset någon gång i kväll och äta tårta med oss, förmodligen inomhus. Middagsmat medtages om man så vill, gott sällskap finns.

Bredbandlösa

Telia levererar oss ett bredband i slutet av nästa vecka eller så, så vi är ganska offline just nu och begraver oss i flyttkartonger så länge. Lars packar upp och jag lagar efterrätter. Det är en ganska bra arbetsfördelning.

Uppackardag II

Idag har vi fått gäster för första gången! Det var familjen Hampusgård som tog med sig eftermiddagsfika och kom och inspekterade environgerna. Vi dukade utebordet med packpappersduk och improviserade dynor till stolarna i samma eminenta emballagematerial. Det blåste inte så farligt, så både duk, dynor, gäster och fika satt där de skulle.

Plutten är feberfri idag, tack och lov för det. Skönt att hon fått tillbaka buset i ögonen igen. Idag fick hon följa med till huset en sväng, och hon har redan strött alla sina leksaker över vardagsrumsgolvet. Vi kämpar vidare med uppackningen, nu har vi i allafall fått köksbordet på plats och bokhyllorna står som vi vill ha dem inne i biblioteket(!). Några böcker har vi däremot inte ställt upp än. Vi har massor av stora rum och ändå hamnar alla lådorna huvudsakligen på två ställen - i ett rum i källaren som är misstänkt nära att bli "kojrum" modell Älvdalagatan och i kontoret på entréplanet, där nästan alla husets garderober finns. Det känns lite illavarslande. Jag har lagt det mesta krutet på köket än så länge, men det ska nog inte behövas så hemskt många dagar till innan vi kan flytta in på riktigt. Fast ännu så länge har vi mat- och sovbasen kvar hos farmor och farfar.

Semesterbilder

Titta vad bra man kan ha det när man är ledig!

The container has landed!

Igår kom vi hem från Frankrike efter att ha tokfuskat med bilsemestern - från trerätterslunch i gamla hamnen i La Rochelle till fulkvällsmat på McDonalds i Västerberga på 30 timmar. Ingen autobahn här inte, rutten gick via Paris, Frankfurt och Arlanda.

I morse backade det in en lastbil med en jättebattecontainer på vår gata, och efter ett tag dök det upp ett par flyttpojkar också. Alla våra pryttlar är inne i huset nu, men det återstår många lådors uppackning och diverse diskmaskinsladdningar innan det är dags att flytta in på allvar. Julia har varit lite halvhängig idag, dåsig och blank i ögonen på ett mycket okaraktäristiskt sätt, ytterligare ett skäl att inte lämna trygga farföräldrahärden riktigt än. Men nu är det nära!

Blåsigt

Idag blåser det här på ön, så det blev inget strandbadande, istället fick Matilda inviga sin vattenslajdgreja på gräsmattan. Lite vatten, mycket kul och mera lä. Ikväll ligger det lamm på grillen. Det är rätt bra att ha semester.

Mental note to self

57 meter är jättehögt. I allafall inne i franska fyrar med tvåhundrafemtisju miljoner trappsteg och bara ett enda sammanhängande trappräcke. Om man står längst ner och tittar upp, kan man se var trappräcket slutar och i det läget skulle man kunna bestämma sig för att tvååringar gör sig bäst på entréplanet.

Om man istället först klättrar upp och sedan ställer sig och tittar, är det lätt att bli lite vyrslig över avståndet till marken. Då kan sagda tvååring bli något uppstressad och bestämma sig för att pappafamnen inte alls är lika trygg som mammas, trots att den senare befinner sig ovanpå ett par stilfulla men lätt halkiga röda skor.

Utsikten var blåsig och magnifik, sådär som det kan vara när man tittar ut över ett blågrågrönt, vindridet och saltigt hav från alldeles för långt upp. Nedfärden gick sakta med stela ben, och efter ett par avsatser bestämde sig Julia för att pappa var ett bra alternativ trots allt. Ner kom vi, men jag blev så blek att jag inte kunde köpa glass på franska. Tur att vi är fler i familjen.

Dagens lästips

Sitter i ett gigantiskt marininrett sommarhus på en fransk ö, en tidig regnig morgon och lyssnar på en brasa i öppna spisen. Den luktar mer än den sprakar, så jag kan höra Julia, Lars och Tilda vid dagens första yoghurt också. Välljud.

Den här semestern har jag ännu så länge stoppat i mig gigantiska mängder getost, franskt vin, ostron, knöliga korvar, eftertrånad kaffekräm ur små glasburkar samt några böcker: Fredrik Lindströms "Jag är en sån där som bara vill ligga med dig", Eva Dahlgrens "Hur man närmar sig ett träd" och Andreas Ekströms "Hemliga pappan", http://hemligapappan.blogsome.com/ i bokform. Läs den. Skulle du däremot snubbla över tidningen "Allt om bröllop" och en artikel om svarta pärlor, så låt bli, för all del. Helt oläsbart, den kräver minst ett par kapitel hemlig pappa för att rensa bort den fadda smaken.

Nu knaprar jag på "Kennedys hjärna" av Henning Mankell. Det var länge sedan jag försvann in i läsningen såhär.