Adam femton månader

*Ler fortfarande stort, men inte längre tandlöst - han har snart sex tänder.
*Svarar på tilltal med ett glatt "aa!".
*Skakar på huvudet när han misstycker.
*Går och hämtar ytterkläderna på morgonen när han tycker att vi är för sega på att komma iväg till förskolan.
*Blir ledsen när själva lämningsögonblicket kommer på förskolan, men lugnar sig snabbt bara mamma/pappa verkligen går sin väg.
*Ammar fortfarande på nätterna, och gillar att mys-amma i soffan efter dagis.
*Äter det mesta, men helst pasta och korv. Eklunds ska det vara!
*Kan klättra upp på soffbordet, men låter oftast bli.
*Tycker om musik och gillar att dansa, sjunga och spela gitarr.

Det luktar inte gott, mamma

Nej, min älskade dotter, det har du alldeles rätt i. Gorgonzolan till middagspirogerna var tillräckligt erfaren för att smita ut på plåten istället för att bli ingräddad i smördegen, och jag hann inte riktigt med i svängarna innan huset fylldes av en riktigt läskig odör av bränd gorgonzola. Huvva! Anfall är bästa försvar, så något senare rev jag citron och bakade kladdiga muffins som både luktar och smakar gott. Såhär:

150 gram smör - smält och låt svalna
2 ägg
2,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker - vispa ihop ägg och socker
Rör i smöret.
1,5 dl vetemjöl
Rör ner mjölet.

Fördela smeten i 20 bullformar. Grädda i 175 grader i 12 minuter. Tänk inte på bränd ost.

Vi promenerar

Jag brukar stoppa Adam under armen och bära med mig honom när jag vittjar brevlådan, det går snabbast och lättast så. Nu när vi varit inne i två dagar, och har lite för mycket fritid, tyckte jag att han kunde få testa att gå själv istället. Han hjälpte till att ta på jackan och jag plonkade ner honom i kängorna, sen tog vi de tre trappstegen ned till garageinfarten med förenade krafter. Väl på fast mark pinnade han på för fullt, och hann halvvägs till farfars medan jag hämtade posten. Jag fångade in honom och vi vände hemåt igen, men en annan dag, när vi inte är snoriga och eländiga, då ska han få promenera för egen maskin hela vägen till huset snett över gatan.

Skruttiga småungar

Tretton dagar blev det på jobbet, sen vaknade lillgumman mitt i natten av att hon kräktes i sängen. Lillkillen passar på att vara förkyld samtidigt, det är ju praktiskt att få valuta för sina VAB/karantändagar. Vi stora sväljer handsprit och gnider in oss med vitpeppar allt vad vi orkar. Hoppas att det funkar.

Ett meddelande:

Kom, vår! Det var bara det.

Man kan ju alltid prova

Visst kan det vara ett litet helsicke att hitta skor som passar? Efter noggrann undersökning kan jag förmedla två tips:

1. Ge dig på någon i din egen storlek.
2. Passformen blir oftast bättre när tårna pekar framåt.

Inskolning #4

Lars skjutsade barnen i morse, de började med utelek. Efter sisådär en fem minuter var det lagom dags för honom att gå, och även om Adam blev ledsen just precis då, så lugnade han sig snabbt när pappa försvunnit. Det var bara tre barn på förskolan idag, inklusive våra, så de har haft det väldigt lugnt. Adam gillar att prata i telefon, rapporterar inskolningsfröken, och han blir extra glad om man låtsas svara honom. Han åt två pannkakor till lunch med god aptit, och somnade på fem minuter medan fröken sjöng för honom. När jag kom för att hämta strax före två sov han fortfarande, så jag väckte honom och vi mornade oss lite innan det var dags för alla tre barnen och de två kvarvarande fröknarna att gå hem. Adam känns liksom lite större och självständigare nu än för en vecka sedan, det är lite konstigt. Vår dagiskille.

Idag:


Såhär såg han ut förra året (veckan):

Inskolning pågår #3

Ännu en utemorgon, den här gången med målsättningen att jag inte skulle hänga kvar särskilt länge. Jag bar ut Adam på gården och ställde ner honom på marken, varpå han lutade sig bakåt mot mina knän och stod så ett par minuter medan vi pratade med de andra som var där. Julia försvann ganska raskt utom synhåll med sina kompisar, men Adam föredrog att stå och hänga med mig. Så småningom började han intressera sig för snökakeproduktionen som var i gång och tog ett försiktigt steg bort från mina knän. Jag tog ett lika försiktigt steg bakåt och bestämde mig för att det var dags att säga hejdå för idag. Adam blev ledsen, så fröken lyfte upp honom. Jag pussade honom på kinden och sa att jag skulle komma tillbaka efter lunch, när han sovit en stund, och sen gick jag. Han grät, men om jag stannat en stund till så hade han inte blivit gladare. Jag gick in genom dörren till förskolelokalerna och sedan ut genom ytterdörren på andra sidan huset, och när jag stannade till och lyssnade hörde jag inget förtvivlat barn gråta, så han lugnade sig snabbt.

Vid kvart i två var jag tillbaka på förskolan. Julia stod redan och hoppade i hallen tillsammans med de kompisar som vi bestämt lekträff med efteråt, och hon fick åka med i deras bil. Fantastiskt bra att jag kunde ägna mig helt åt Adam vid hämtningen just idag! Han låg fortfarande och sov med sin nalle, napp och den föräldrainsvettade kudden som vi preparerat åt honom. Ja, nappen och nallen hade han inte visat så stort intresse för, men de fanns iallafall där. Adam hade ätit lite halvbra till lunchen, och sedan somnat i famnen på inskolningsfröken på mindre än tio minuter. I normala fall är det kanske 6-7 barn som sover efter lunchen, men idag var det bara Adam och en kompis till som behövde sova. Det är väldigt praktiskt att skola in på jullovet... Jag lyfte upp Adam och bar ut honom i det stora rummet där dagens kvarvarande fem barn satt och lyssnade på saga. Där satte vi oss i soffan och mornade till oss en stund, och han fick amma lite innan vi började gå hem. När vi kommit ut i hallen kom han på att han ville in i stora rummet igen, och jag följde honom med fleecen och klädde på honom i flykten. Det känns bra att han gärna går in i lokalerna igen och inte bara vill därifrån så fort som möjligt. Och alldeles extra bra att inte ha bråttom någonstans.

Jag hade reservplanen att åka hem med Adam och hämta Julia några timmar senare ifall det skulle visa sig att han var alldeles för trött för att mäkta med ett kompisbesök, men han var glad och harmonisk hela eftermiddagen. Det var några veckor sedan vi hälsade på hos just de här kompisarna senast, men det spelade ingen roll, han pruttade glatt omkring där iallafall.

Det går fantastiskt smidigt med inskolningen, skönt att ha kommit såhär långt innan det är dags för mig att börja tänka på jobb. Imorgon är dagis stängt, men på fredag har vi ytterligare en femtimmarsdag, och nästa vecka börjar vardagen på riktigt.

Inskolning pågår #2

Lars och jag hjälptes åt att stoppa ner barnen i alla underställ och overaller och sånt, och snett efter nio var vi på dagis. Det var kanske fem minusgrader och en bra dag för att börja ute. Inskolningsfröken gjorde snökakor med hink och spade medan Adam stod och tittade. Han kan gå lite i vinteroverallen, men står helst och kollade läget, eller sitter i famnen. Han gungade en stund med inskolningsfröken medan jag gungade en av kompisarna brevid, och snett efter halv tio gick vi in. Fröken klädde av Adam, och jag behöll ytterkläderna på, medan jag pratade lite om hur bra jag tycker att förskolan är. Sen sa jag hejdå och gick. Han hade varit lite ledsen först men sen varit otippat nöjd. När jag kom vid tolv lyssnade jag först vid dörren innan jag gav mig till känna. Han satt helt avslappnad i frökens knä och åt en knäckebrödmacka. Jag drog fram en stol till bordet och satte mig brevid, och när jag satt mig sträckte han armarna mot mig och kom över i mitt knä. Sen satt han lika avslappnat lutad mot mig och åt sin knäckebrödmacka. Bortsett från något smärre gnöl hade det funkat jättebra under dagen. Det var skönt att konstatera att Adam var helt lugn när jag kom, han somnade i bilen och sov två och en halv timme när vi kom hem. Nästa steg blir att gå nio till två, inklusive en tupplur efter lunchen.

Inskolning pågår

Vi började lite försiktigt på förskolan redan innan jul, 20 och 21 december var vi där en respektive en-och-en-halv timme. Adam bekantade sig med sin inskolningsfröken, byggde med klossar och punktbevakade mig ganska stor del av tiden den första dagen. Andra dagen var vi med på samlingen och han dansade och sjöng med i sångerna för att sedan krypa upp i mitt knä. Någon enstaka utflykt blev det därifrån, men inte många. På kvällen den 21a kräktes Julia, så sedan fick det vara nog med förskola för 2010.

Idag tog vi upp tråden igen och pallrade oss iväg till dagis lagom till halv tio. Det var bara sju barn där idag, så det var lugnt och skönt. Adam byggde lite pussel med inskolningsfröken och lekte kurragömma med mig och några andra barn, ganska mån om att bevaka mig som sitt territorium, men ibland gjorde han utflykter till andra rum på egen hand.. Fram emot elvatiden började han krokna, sådär som han brukar, men han fick en liten amningsslurk och höll sig på benen till halv tolv när lunchen serverades. Och som han åt! Ris och kycklinggryta försvann i stadig takt, och det var bara en liten del som hamnade i haklappen. Bordsskicket kan väl närmast beskrivas som ändamålsenligt, men det duger bra idag. Efter lunchen packade vi ihop oss och åkte hem. Han somnade i bilen och sov sen den utslagnes sömn i närmare tre timmar. Imorgon blir det nya tag!

Adam 14 månader

*Klättrar med förtjusning upp på fåtöljernas fotpallar och vidare upp på soffbordet om han får chansen (men backar snällt om vi säger åt honom). Igår klättrade han upp och satte sig på en vanlig köksstol, tokmallig.
*Kollar noga att vi kommit ihåg att stänga barnsäkerhetslåsen på köksskåpen. Hittar han något öppet så brukar han rassla förebrående med det tills vi sätter ihop det.
*Skohornet som spärrar kökslådorna är hans favoritpromenadkäpp.
*Älskar att gräva fram CD-fodral.
*Äter ganska bra, helst bäbispure i tub och prinskorv. Oanade mängder pasta och ris ryms i den lilla kroppen. Bananer är också bra.
*Har blivit lite blyg på sistone, under julhelgen har han varit väldigt mammig och pappig.
*Har tre tänder.
*Gillar att banga med kastruller, bygga med klossar och leka med sin bollkarusell.
*Pratar massor, men inte särskilt välartikulerat.
*Kan stå upp och röra sig hjälpligt i sin overall i storlek 80/86 och vinterkängor i storlek 22, men det är inte så lätt att hålla balansen i pulkabacken.
*Gillar Julia allra mest.
*Sover oftast en gång per dag.
*Tycker inte om att somna i sin egen spjälsäng, vill helst ammas till sömns fortfarande.
*Har påbörjat inskolningen på dagis, den tionde januari är min första arbetsdag.