Jag är kluven till september

Få se nu. Antingen är det såhär:

• Genomförkyld
• Gräsänka i en vecka från idag
• Aktivitetsträsket drar igång den här veckan, fyra för J och två för A. 
• Fullknökat i kalendern

Eller också är det såhär:

• Kvardröjande sommarsol som bjuder på björnbär och äpplen
•  Kvantitetstid med knottarna
• Nästa stora jobbdeadline ligger ett par månader bort
• Körinternat, rebusrally och fest på helgkalendern de närmsta veckorna

Sålunda filosoferar jag medan jag mosar fådda, fallna transparant blanche med kanel och vanilj - man kan inte kliva ner i samma (snor-)flod två gånger, och en himla tur är väl det. Bara det klarnar i bihålorna för den här gången så finns det mycket som är bra med september.

I väntan på något gott (men inte särskilt länge)

Hallå där uppe, är ni klara snart?

Inte ens nära.

Äh, nu kommer jag och tar er ändå!

Jag orkade inte vänta längre. Dags att testa det nya receptet på knäckig äppelpaj!

Tjata ner någonstans mellan 400 och 600 gram äppelfilé ur trädet, smörj en pajform och fyll den med äppelbitarna.

Smält 150 gram smör tillsammans med:
2 dl brunt socker (råsocker/farin)
0,5 dl ljus sirap
0,5 dl vispgrädde

Ta kastrullen av värmen och blanda ner:
3 dl havregryn
1,5 dl mjöl
0,5 tsk bakpulver
1 krm salt

Fördela smeten över äpplena. Grädda i 30 minuter i 200 grader. Servera med grädde eller vaniljsås.
Havretosca är sött och gott, så det gjorde inte så mycket att äpplena helst hade hängt kvar någon vecka till.

Skolstartstider

Mogna rönnbär och klar luft

Redo för första dagen i 2:an

I torsdags började terminen igen, J rapporterade "jag är klar med självporträttet och namnskylten till min plats, så nu jobbar jag med extra-matteboken Pärtan" när jag hämtade henne på fritids. Check på det.

Idag har jag preppat sängen i källaren för att husera en kompis systerson några nätter nästa vecka, han börjar D-linjen på LiTH i väntan på en reservplats på KTH, är det tänkt. Det har gått mer än halva mitt liv sedan jag flyttade till Linköping för att plugga. Harreligen.

Nu börjar det om

Så kom den då, sista kvällen innan första dagen på resten av året - söndagkvällen innan vardagsmåndagen som leder fram till höstterminen. Jag försöker fånga mitt sommarfina jag med kameran, men det funkar sådär. Ni får tänka er en soltankad Mia.

I höst har vi inte så stora planer, inga inskolningar, inget jobbsökeri, inga planerade resor. Förhoppningsvis kan vi kvällsbada och äta i utomhuset några veckor till. Vi ska plocka äpplen, men inga päron, och lägga ett rebusrally i höst. Behålla solvärmen så länge det går och fylla på med annat som gör livet gott när mörkret kryper på.

Min målsättning är att inte hetsa upp mig mer än jag behöver i höst, och skratta mycket.

Riv barriärerna!

Plötsligt en kväll bara händer det. Efter gårdagens äventyr, när storasyster och lillebror syskonmässigt delade på elvispen (Jag ska ha! Nej, jag ska ha! Det är MIN tur nu!) och ordnade chokladmousse till efterrätt, bestämde jag mig för att det var dags att riva barriärerna. Återta diskbänken. Vinka hejdå till spisskyddet. 

Det såg ungefär lika mysigt ut som man kunde vänta sig där under och bakom, men efter lite skrubbning har helt nya horisonter öppnat sig. Plötsligt ser diskbänken oändligt vidsträckt ut, och det finns alla möjligheter att norpa lite av utrymmet till överhängande stekpannehandtag. Lycka! Nu ska vi öva på att koka gröt. Och steka ägg. Och kanske att sälja saker på Blocket?

Från tlarhet till klarhet

Pappan: -Vad heter den bokstaven?
A: - K! K som i Kjåkan och kall korv!

Det händer stora saker nu. Lilleman åker framåt i bilen, har premiärbajsat på toan och kan säga kall korv istället för tall torv när andan faller på!

Halli Galli - återkomsten

Allt går igen. Nu är det As tur att lära sig bemästra Halli Galli, och det är inte lätt för stora J att hålla tyst medan lillebror mödosamt räknar igenom alla plommon, bananer och jordgubbar på bordet för att bestämma sig för om de är fler eller färre än fem. Efter en stund fick det bli strategiforskning bakom pappas axel istället.

Och även om hon är onödigt snabbtänkt, syrran, så blir ju allting roligare när hon är med.

Mandelkakor modell brysselkex

Efter att ha lagat mat på kylskåpets mer tveksamma innehåll de senaste söndagarna, har turen kommit till skafferiet. Det är löjligt fullt, förmodligen för att vi fyller på det mycket oftare än vi kollar vad som verkligen finns i det. Jag och A började med att spela matmemory - "Titta, en burk pesto. Kan du hitta en likadan? Kolla, en påse mandel! Och en till! Och en till!". När jag kommit upp i totalt tre kilo krossade tomater, började det kännas lite fånigt.

Somliga saker var redan bortom all räddning, men annat ska vi nog kunna äta upp, bara vi gör det relativt snart. Persikohalvor och soltorkade tomater, påssoppor och annat som passerat bäst-före-datum, men alldeles säkert är värt att smaka på ändå. Pinjenötterna ska jag testa en dag när jag känner mig modig, men redan ikväll gav jag mig på mandelmjölet, som enligt förpackningen ska vara bäst före den siste september i fjol. Av det  byggde jag småkakor på relativt fri hand, glutenfritt blev det på köpet:

Mandelkakor (25-30 st)

Sätt ugnen på 200 grader
Öppna påsen med 125 gram mandelmjöl. Smaka och lukta misstänksamt. Är du inte nöjd, så lägg ner projektet här.
Tärna 100 gram smör och rumsvärm det (t.ex genom att köra det 20 sekunder i mikro)
Blanda mandel, smör, 100 gram potatismjöl, 100 gram socker och en matsked vaniljsocker och knåda till en deg.
Rulla ut till en längd, sisådär 3-4 centimeter i diameter, skär i cm-smala skivor och grädda i 10 minuter.

Jag vill ha tall torv!

Ibland behöver man ett par utomstående, eller iallafall utomboende öron för att höra hur det egentligen låter.

A pratar faktiskt om Mamma Mu och Tråkan.
Och han kallar en av sina allra bästa vuxna för Tristian.

Undrar vad han menar med det. Vi fortsätter att leverera kall korv enligt önskemål så länge. Det verkar funka.

Nougatmuffins på en höft

Det här skulle blivit en chokladkaka med nougat och kanderade hasselnötter egentligen, men hur det nu var, hade vi inte riktigt tålamod att vänta på att kakan skulle bli ätklar, så det blev muffins istället. Juryn var enhällig om att det var en minst lika lysande idé, speciellt med vispgrädde till.

Till tolv muffins:

50 gram hasselnötter
100 gram smör
3 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
3 msk kakao
En liten nypa salt
75-100 gram nougat, Odense eller dubbelnougat eller så, fördelat i 12 små bitar. Och kanske lite i konditorn.

Vispgrädde till servering

Sätt ugnen på 200 grader.
Smält smöret.
Hacka nötterna grovt.

Vispa ihop ägg och socker.
Blanda mjöl, kakao och salt, och rör ner i äggsmeten tillsammans med smöret.
Häll upp smeten i 12 muffinsformar.
Fördela de hackade nötterna och nougaten i formarna.

Grädda i 12 minuter för tokkladdiga muffins, 14-15 minuter funkar säkert också. Hoppa upp och ner i väntan på att muffinsarna ska svalna (vispa gärna grädde under tiden).

Gör kaffe. Ät. Känn dig nöjd.

Ännu en spelfantast

Numera är vi fyra i familjen som gillar att spela spel, A är minst lika entusiastisk som de vuxna. Idag har vi spelat:
* Se vad jag kan (a.k.a. Grodaspelet)
* Ali Baba
* Kalle från Sysselstad
* Kangaroo
* Tummen-spelet

Och någonstans där i mitten lyckades vi klämma in ett vuxenparti Ticket to Ride. Bra lördagsfacit.

Gott nytt hål

Medan jag mjukstartade på jobbet, tappade en mycket lycklig tjej en tand på fritids.

Nu vrider vi tiden rätt

Andra januari. Dagens plan - att vrida tiden rätt igen. En ambition så god som någon. Vi inledde året med hemmabubbel och Heckmeck med C och K, följt av sovmorgon, fikafrukost framför Ice Age, rumpåkning i isad pulkabacke, busfabriksbesök och kvällszumba för första gången på 57 dagar, som statistiken välvilligt informerade om. Imorse gick far i huset till jobbet medan vi andra återställer dygnet efter bästa förmåga. Det känns som en bra början på året.

Gott 2013

Vi glittrade ut 2012 i Vikingstad med ceviche, saltimbocca, chevre chaud, glassbomb, aplånga tomtebloss och några av de allra bästa. 

Småskrottarna har blivit väldigt självgående, och sysselsatte sig med att laga mat åt varandra, spela Skylanders och rita av figurerna. Alla utom minsta A var vakna över tolvslaget. Gott 2013 på er allihopa!

Choucroute - iallafall ungefär - med lammkorv och äpple

Jag tycker inte om surkål, vad jag vet iallafall. Choucroutereceptet som jag trillade på i en tidning lät gott däremot, så jag gjorde ungefär en sådan. Det blev gott, så jag skriver ner det i den fromma förhoppningen att kunna återupprepa rätten en annan dag när jag sitter på lite för mycket vitkål.


runt fyra hekto lammkorv modell merguez

ett halvt hekto rökt gris, t.ex.  bogfläsk.

1 gul lök

cirka 500 g finstrimlad vitkål

1 dl vitt vin

2 msk äppelcidervinäger

2 tsk timjan

1 tsk honung

5 enbär

1 tsk kummin

2 äpplen i klyftor

salt och peppar

Tärna och fräs korv, fläsk och lök i lite matfett. Tillsätt kål. Häll i  vin, vinäger, timjan, honung, enbär och kummin och fräs under omrörning tills kålen blir mjuk. Lägg i äpplena och låt dem gosa till sig en liten stund.

Smaka av med salt och peppar. Servera med senap.

Skolstart för ettagluttaren

Imorgon börjar J skolan "på riktigt". Första klass, med fräknar på näsan och en gigantisk glugg där framtänderna satt i början av sommaren. Med ny skolväska, gympaskor och fleecejacka i lila. Hon har fått lova dyrt och heligt att inte byta favoritfärg under läsåret.

 I eftermiddags smög vi kring knuten på skolan tillsammans med en lika nyfiken klasskompis och kikade in i klassrummet för årskurs ett. Det satt en välkommen-lapp på dörren, undertecknad av fröken och ett namn till, det ska bli spännande att se vilken typ av resurs det är tänkt att den personen ska vara. Genom fönstret kunde vi se skyltar med barnens namn på de olika borden i rummet, som har plats för allt från ett till fem barn. Js namn stod på en egen bänk på raden närmast fönstret, längst bak i klassrummet. Minst ett nytt namn såg vi, och vi kunde också skymta spel, kritor och travar av böcker, bland annat den gamla klassiska "Nu läser vi A". Jag kan inte svära på att den fanns på min tid, men jag känner definitivt igen den från mammas jobbokhylla.

Egentligen är det inte någon stor sak med skolstarten imorgon, det stora steget var att gå från förskolan till förskoleklass förra hösten, med nya klasskamrater, fröknar och framförallt fritids. Visst blir det en ny fröken, men ettan är i samma byggnad som förskoleklassen, bara i huset brevid, och fritids började för hösten redan i förra veckan för Js del. Men ändå. Imorgon börjar hon första klass. Lilla, stora J.

Axplock ur ordförrådet

Kan själv
Dumma Mamma
Oj, oj
Bajskorv 

Så mysigt har vi det. För ögonblicket möter jag varje "Bajskorv!" med ett "Blomma!". Det blommar ganska friskt såhär i försommartid.

Inte så stor skillnad på olika

För fyra och ett halvt år sedan skrev jag såhär om storasyster. Igår storhandlade jag med lillebror, som var på ett strålande humör och glatt mumsade på sin banan medan vi ilade ut och in mellan hyllorna. När han ätit färdigt, lutade han sig ut och slängde skalet alldeles själv i soptunnan som vi passerade. "Du är en stjärna, A", sa jag. Nu var det hans tur att titta på mig med sina stora blå och svara "Nä, jag måne!". Ibland är de rätt lika, mina barn, men inte samtidigt.

Hejdå vagnen

Idag rullade vi trotjänaren Brio Sing nerför gatan för sista gången och lämnade av den vid sitt nya hem ett par kvarter längre bort. För nu är han född, lille Elliebror som är näste plutt att åka babyskydd, liggvagn och sittvagn.

Vi har inget barn som behöver sånt längre. Det är cyklar av olika storlekar som gäller för att ta sig fram med knottarna numera, och apostlahästarna som bara blir större och större. A gick hela vägen fram och tillbaka på sina. J stannade hos vagnens nya familj, och när vi andra kommit tillbaka till vår gata igen, bestämde A sig för att hälsa på farmor och farfar istället för att gå hem.

Så plötsligt var vi bara två vuxna hemma, med telefonjour för att hämta upp barnen när de var färdiglekta. Det var länge sedan vi var hemma båda två utan barn och en plan för vad som ska hinnas med innan de hämtas igen.

Jag har en gnagande känsla av att nästa gång jag tar ett riktmärke kan de mycket väl ha bestämt sig för att flytta hemifrån. Jag bara hoppas att jag lyfter blicken och kollar av kursen några gånger innan dess.

Jag har närt en projektledare vid min barm

Hon började sin lobbykampanj redan i lördags, "jag vill åka till Simhallen!", följde upp den igår med "Kan vi åka till Simhallen imorgon?", och så fort hon slagit upp sina blå (efter att ha preppat familjen med en ordentlig sovmorgon), kom det: "Vilka vill åka till simhallen?". Hon inhämtade lillebrors stöd snabbt, och summerade raskt: "alla barn vill åka, då väntar vi bara på att de vuxna ska bestämma sig". Jag accepterade preliminärt och införde önskemål om ytterligare en aktivitet idag, nämligen att åka till Brunneby för att proviantera "äpplejutt", lillebrors favoritdryck.

Det tog inte många minuter innan projektledningen tagit till sig det nya kravet och återkommit med en grovplanering - "Om vi åker till Brunneby vid tio-elva, så kan vi äta lunch utomhus (vilket betyder en eller annan snabbmatskedja), och åka till Simhallen med Maja sedan".

Det gick fint att kasta om ordningen på aktiviteterna, mycket agilt. När alla var överens om i vilken ordning vi ska göra saker och ting, ringde hon in den femte resursen, som står färdig att komma in i projektet vid tiotiden.

"Fem i halv tio", meddelade projektledaren, med tydlig adress till packningsfasen, innan hon bytte fokus och landade framför Bolibompa. Det är bara att blogga färdigt och preppa badväskan, så fixar vi nästa milstolpe också enligt plan. (Och ja, jag tar hand om projektdokumentationen.)