Levande julkrubba

Rökelse och getter, så luktade det i Domkyrkan i förmiddags. Det var alldeles smockfullt i bänkarna, men det bekymrade inte Jesusbarnet som sov sött ända tills trumpeterna drog igång, strax efter klockringningen. Under repetitionen igår var han ganska missnöjd med att ligga i krubban och hojtade mest hela tiden (vilket jag löste genom att trycka in nappen i munnen på honom), men idag var han "ett snällt och fogligt Jesusbarn" som det står på Corren just nu. På en given plats i manus gjorde jag entre och lämnade honom till Maria, för att sedan huka bakom krubban och vara så osynlig som möjligt under resten av spelet. Maria skötte napp-istoppandet, och han var nöjd med det ända till de sista åskådarna lämnade scenen efter att ha beundrat honom på nära håll. Det var fantastiskt roligt, och han trivdes med all uppmärksamheten. Julia, Lars, Anton och Oskar satt i publiken, och när spelet var klart kom Julia upp brevid mig och berättade stolt för alla som ville höra att Jesusbarnet var hennes lillebror. Delaktighet är en bra sak.