Utan tösen i Tyrolen

Julia har haft föräldrarfritt i ett par dagar, hon flyttade hem till farmor och farfar medan vi åkte till ett österrikiskt slott tillsammans med Henrik för att gifta ihop Pirko och Thomas. Ett par blandade observationer (sånt som är så populärt nuförtiden) och några bilder:
* Det tar en hel dag att åka, även om man inte har mer än tre timmars flygtid.
* Alperna är vackra, även om de döljer sig bakom regnridåer tre dagar i mer eller mindre sträck.
* Det spelar ingen större roll om folk kommer från Tyskland, Österrike, Singapore, Hongkong, Skottland eller Holland, de är trevliga ändå. Fast damerna från NZ är nog allra bäst.
* Schloss Mondsee måste ha poppat upp komforten väsentligt sedan grevarnas och hertigarnas tid. Avlopp och uppvärmning och sånt.
* Takhöjden har ungefär halverats under samma period - vårt rum bestod av en tvåvåningslägenhet med dubbla sov- och badrum. Golvet på övervåningen gick fram till fönsternischerna, så tekniskt sett var det nog en enrums-trerummare. Eller så.
* Tre (officiella) ombyten var lagom för bruden (dräkt till förmiddagens dop, knälångt vitt till vigseln och bombastiskt rödspetsat med släp till kvällen).
* Protestantiska dop på tyska är ganska lika svenska ditosar. Ja, det var i allafall inga bekymmer att hänga med i liturgin från själva vatten-på-huvudet-delen och framåt. Vi tillbringade första delen av dopet med att försöka hitta ett elusivt litet kapell på bergssidan istället för den fullgoda kyrka som vi snurrade förbi ungefär fyra gånger innan vi bestämde oss för att gå in och fråga efter vägen. Det var dit vi skulle.
* Första ölen klämdes direkt efter dopet. Och sen var baren öppen.
* I Tyrolen äter man skinka och ost på trätallrikar, till middag och lunch.
* Borgerlig vigsel på tyska med vigselförrättaren placerad bakom ett gigantiskt skrivbord berör mig inte riktigt lika mycket som Emma i full frihet.
* Enligt österrikisk tradition ska det nyblivna äkta paret såga av en träklabb tillsammans (med en såndär tvehandtagad såg) efter vigseln. Inte helt lätt att få till det rätta motspännet i högklackeskor.
* Champagnemottagning med tårta direkt efter vigseln är en bra idé. Tårtan kommer mer till sin rätt vid halv fem-tiden än efter en trerättersmiddag.
* Middagen (som var fantastiskt god och innehöll fem rätter varav ingen var ost och skinka) handlade inte särskilt mycket om brudparet. Trevligt att sitta vid ett av nio runda tiopersonersbord, men riktigt varför vi hade samlats framgick inte på samma omisskännliga sätt som sist. Några tal och lite bus blev det iallafall framåt efterrätten. Men ingen allsång.
* Ett schysst knippe ballonger lyfter ofta litet tomtebloss. Jättefint minifyrverkeri som flyger iväg över torn och tinnar.
* I princip vore det nog bra att ha med sig ett utskrivet program så man vet var man ska befinna sig när när man åker på ett välplanerat tredagarsevenemang med aktiviteter på olika ställen. Men det går bra ändå.
* GPS är en bra sak. Ingrid var fenomenal på att undvika "stau", så länge vi följde hennes anvisningar. Vi åkte en fantastiskt alternativ väg tillbaka till flygplatsen i München i lördags, på små pittoreska kurviga vägar fulla av mötande BMW-ar och rondellgenande hästtransporter (nå, okej, det var bara en).

Julia var nästan lika glad att se oss i morse som vi var att träffa henne igen. Gosgumma. Hon har haft det kalasbra under föräldrafriheten, lyllos oss som har så fantastiska barnvakter.