Igår brakade vår 30-dollars-DVD slutgiltigt ihop. Den har troget spelat våra barnfilmer i två år nu, men när vi kom hem från dagis ville den inte spotta ut Wiggles Dancing. Och inte ville den spela filmen heller, oavsett om jag försökte övertala den med fjärrkontroll eller handkraft. Mutter. Herrn i huset försökte också massera den, men se det funkade inte heller, mer än för att bända upp käkarna. Vad gör man då? Jo, under andra halvan av Bolibompa hinner man (han) lagom till Elgiganten och tillbaka med en ny DVD-spelare. 275 pixadoras kostade kalaset, inklusive en scart-kabel för 75 kronor.
Det kändes lite som när sista skvätten mjölk gått åt, och man cyklar iväg och panikköper en liter för att avvärja hotet om svart morgonte(hemska tanke!). Plötsligt blev hemelektronik en dagligvara, hur blev det så?
Teknik Bermain Catur Untuk Pemula
3 månader sedan
Inlägg
1 kommentar:
Tycker det låter hälsosamt jag! Både med te, mjölk och DVD-spelare. Och med tanke på hållbarheten är ju ändå DVD:n billigare än mjölken... :-)
*kram*
Skicka en kommentar