Aftonbladet skriver om en riktig bra-att-ha-sak. Ska bli spännande att se hur diskussionerna går om fenomenet här i Sverige.
Vi har varit väldigt nöjda med Julias hund (ja, hennes variant såg ut som en liten hundryggsäck, där svansen var handtaget, och jag föredrar att inte kalla den "sele", eller "koppel") som vi använde i Sydney. Vi mötte faktiskt bara reaktionerna "så gulligt" och "så praktiskt", förmodligen eftersom det inte är helt uppenbart vilken funktion den söta lilla väskan med svans fyllde(nämligen att hindra barnet från att slänga sig framför bussen medan mamma viker ihop barnvagnen, ett obligatorium för att få åka buss i Sydney).
Det var länge sedan vi hade hunden med oss, vi har inte haft riktigt samma behov i Linköping, i synnerhet som Julia går fot för det mesta numera. Men när hon var 1,5-2 år, då var den helt oumbärlig.
Teknik Bermain Catur Untuk Pemula
3 månader sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Jag hade en enklare form av det där när jag var liten - helt enkelt ett rep knutet runt midjan. Annars klättrade jag iväg upp för närmaste bergssida.
Även jag fick gå i sele när jag var liten - annars hade jag nog inte levt idag. Vi har sedan 2-3 mnd en sele till Saga, och det är himla bra grej. Nu blir hon jätteglad när hon får på sig selen; hon vet att det betyder att vi skall lämna tråkiga tomten och ge oss ut i trafiken!
Förövrigt kan nämnas att min storasyster tyckte det var hämskt pinsamt att lillebrorsan behövde gå i koppel - som en hund!
Skicka en kommentar