16 maj 2007

Telefondeposition

I fredags omvandlade jag mitt kontantkort till ett vanligt mobiltelefonabbonnemang med 18 månaders bindningstid. Och igår damp det ner ett brev från Telia med "Begäran om säkerhet". 3000 kronor ville de ha i deposition, att återbetalas tidigast om två år(!). Hur absurt är inte det?

Jag ringde faktiskt och bråkade med kundtjänst igårkväll, de kunde inte hjälpa mig, men idag gick det bättre. Efter att fakturaavdelningen försäkrat sig om att jag nu verkligen är skriven i Sverige och har ett fast arbete, ska det inte behövas någon deposition längre, och kontot kommer inte att stängas 21/5. Visst skulle jag kunna hosta upp pengarna, men jag har verkligen ingen lust. Jag är lite stolt över att jag ringde och fixade det själv, jag som är lite vagt telefonrädd. Duktig Mia!

Tre dagisdagar

I måndags började Julia på dagis. Jättespännande. Vi fick välja mellan hembesök och att komma och hälsa på en timme, och vi valde att gå dit hela familjen mellan 10 och 11, mellan samlingen och lunchen. Eftersom alla barnen var ute i regnet fick Julia härja själv i lokalen med sin dedikerade inskolningsfröken. Lillplutten sprang omkring i alla rummen och kollade läget och testkörde dockvagnarna medan fröken berättade för oss hur det går till på förskolan nuförtiden, om blöjor och extrakläder och andra bra saker som man behöver ha med sig. Vi fick lite papper och hälsade på några av småpluttarna som var på ingång vid elvatiden innan vi åkte hem till farmor via Tornby för akut regnställsinköp. Julia somnade i bilen, Lars åkte tillbaka till jobbet och jag pluggade hemma några timmar medan hon sov. Framåt eftermiddagen lekte Julia med farmor medan jag gnuggade vidare på min inlämningsuppgift och skickade in den. Skönt!

I tisdags cyklade jag iväg till jobbet vid åtta medan Lars och Julia gjorde sig färdiga för att gå till dagis. Vid nio byttes vi av på parkeringen, Lars gick till jobbet och vi gick till dagis. Idag kom vi lagom till samlingen, så vi fick träffa alla barnen. Några Maja, några Erik, några Axel, en enstaka Sabolo, Vera och ungefär 20 till. Och Matilda som fyllde fem år idag. De allra flesta barnen har svenska som hemspråk, några med en engelskspråkig förälder. Efter samlingen dansade vi lite i småbarnsgruppen, Julia fick dansa med Vera som tycker mycket om små nykomlingar. Mysigt! Sen gick vi ut och lekte. "Gunga - whee!" är Julias favoritsysselsättning just nu, näst efter hennes cykel, så hon sprang raka vägen ut till rutschbanan och bekymrade sig inte så mycket om mig. Sen grävde hon massor av sand med Mikaela och sina nya kompisar. Det gick så bra att vi bestämde oss för att stanna och äta lunch redan imorgon, en dag före inskolningsschemat!

Idag gjorde vi likadant, jag cyklade till jobbet vid åtta och gick till dagis vid nio. Julia spruttade raka vägen in till barnen så fort hon klätt av sig medan jag hängde undan skor och jackor och väskor. Vi var med på samlingen och jag satte mig med flit tvärs över ringen från Julia för att hon skulle få prova på att sitta själv brevid Mikaela. Ganska snart fångade jag in en liten Isak som vandrade förbi och han satte sig i mitt knä, jättemysigt! Bra sätt för mig att "sitta på händerna" så jag inte slänger mig tvärs över ringen för att grabba tag i Julia så fort hon ser lite orolig ut. Det gjorde hon nu inte, men hon la handen på Mikaelas knä ibland för att få lite stöd och närhet, såg det ut som. Efter samlingen gjorde vi oss färdiga för att gå ut, fröken Mikaela hjälpte Julia och jag hjälpte lilla Mikaela att klä på sig under tiden. När Julia var klar, sprang hon raka vägen ut medan jag var kvar inne en liten kortis och pratade med några dagiskompisar. När jag kom ut tyckte Mikaela att jag kunde testa att säga hejdå och gå, och om det funkade komma tillbaka och äta lunch på dagis och sedan ta med Julia hem. Det funkade kalasbra, Julia vinkade och sa "bye, bye, see ya!" när jag gick och lekte massor och satt lite i famnen hos Mikaela en stund medan jag var borta. När jag kom tillbaka till dagis satt hon och åt med de andra barnen, det blev lite pasta och massor av köttbullar. Kalasbra! Sen åkte vi hem till farmor, och jag vände och åkte tillbaka till jobbet. Planen för måndag är att jag hämtar Julia på dagis efter lunch, men innan det är dags att sova. Otroligt skönt att inskolningen går så smidigt såhär långt. Julias dagiskompisar är väldigt mysiga, det känns också bra.

13 maj 2007

Nähä, inte där heller

Idag har vi gått på ytterligare två bostadsrättsvisningar, och vi ska varken bo på Boställsgatan 53 eller Tegskiftesgatan 83, så mycket är klart. Jag hade egentligen tänkt gå och jobba imorgon måndag, men eftersom jag släpar efter med kursen och inte lovat att dyka upp på kontoret förrän den femtonde, så ska jag vara duktig flicka och stanna hemma tills jag lämnat in veckans copywritinguppgift. Prognosen är väl inte så lysande, så länge jag bloggar istället för att ljuga ihop ett bra budskap och smäcka ihop trenne tjusiga annonser.

12 maj 2007

Ekot av farmor

Ja-ha, säger Julia, tydligt och bestämt. Det gjorde hon inte igår.

Gaaah

Det är stört omöjligt att plugga när internetet går upp och ner. Och just precis den siten jag behöver titta på för att göra research för uppgiften som ska vara inne på tisdag är det lögn i helsike att komma åt. Så jag får blogga istället. Gå på möhippa. Träffa kompisar. Och titta på bostäder. Igår tittade vi på en lägenhet på T1 i samma bostadsrättsförening som vi bodde i innan vi flyttade till Sydney, den blir det inte. Idag har vi sett på ett radhus i Lambohov som verkar ganska lovande och en snordyr villa i T1 som vi inte kommer att bjuda på. Imorgon har vi några visningar till, får väl se om det blir något. Vi sitter ju inte i sjön, som tur är.

11 maj 2007

Resan hem, då?

Jo tack, bra. Fia satt bredvid oss fram till Singapore där hon bytte rutt och flög vidare via London till Stockholm. Quantas hade den goda smaken att visa "Hitta Nemo" med möjlighet att starta och stoppa och spola i filmen som man ville, så Julia var relativt nöjd och glad med att sitta och titta på TV när hon var vaken. Några utflykter i gången blev det förstås, men det gäller ju för både stora och små. Den här gången lyckades vi minimera antalet säkerhetskontroller i Frankfurt, som är något av en labyrintflygplats. Vi var hemma i Ryd vid 12, ca 29 timmar efter att vi lämnat Clovelly.

Hela nätet gungar

Otroligt frustrerande. Ibland har vi internetaccess, ibland inte, men just idag verkar det relativt stabilt, tack och lov. Några timmar efter att vi landade i onsdags dammade vi av åsnan och red till Skatteverket, så om ungefär två veckor är vi registrerade som svenskar igen. Det känns bra. På kvällen lämnade vi plutten i farmors och farfars ömma vård och tittade vi på SM-spexet. Det kändes också bra, inte minst eftersom vi oförhappande sprang in i en massa kompisar och kollegor.

Igår anmälde vi oss till BVC och hängde i lekparken tillsammans med Matilda. Julia, som ligger back på sömn, hade jättekul och åkte whee (rutschkana) och gungade massor med Matilda. Sen kräktes hon upp lunchen på asfalten när det var dags att gå hem igen. Innan dess skrämde jag livet ur en liten Valter, men jag fick vara med och leka med föräldrarna i alla fall. Det kändes bra ända tills de tittade deltagande på mig och sa "Landade du *igår*? Och vet inte riktigt var ni ska bo än?". Då blev jag faktiskt lite omotiverat ledsen i ögat, jag har nog en storgråt någonstans under ytan som ska ut vid tillfälle. Som Dennis sa redan när vi flyttade ut ur huset: "Haven't you cried yet? You have to cry sometime, you know."

Julia kräktes lite till när vi kom hem, men verkar glad ändå. Sedan åt vi pannkakor och rabarberkräm med hela kusinskaran innan vi tillslut drällde i säng en efter en. Man bli jättetrött av att flytta hem.

7 maj 2007

Har sovit apdåligt i natt, men inte lika apdåligt som L som trattade i sig en kopp kaffe igårkväll. Idag måste jag avsluta telefonabonnemanget och vi måste göra oss av med de bankkonton som bara kan avslutas personligen på ett ANZ-kontor. Medeltida!

Flyget går vid fyra, så vi lämnar Clovelly vid ettiden. Samma rutin som förra veckan, men idag åker vi till Linköping, inte Cairns. 30 timmar resa istället för tre. Hooray!

Sista posten från Sydney

Ojojoj. Nu blev det läskigt. Jag har precis insett att jag kommer att lämna Sydney efter två år och följdaktligen gjort slut med min Australienblogg på http://www.vk.se/. Så nu är jag här, den här gången kanske rentav på riktigt. Jag tänker skriva om mitt återinträde i atmosfären, the return to verkligheten, om stort och smått i vardag och fest i Linkeboda. Hur spännande låter det på en skala? Tja, den som läser får se...

6 september 2005

Slaskblogg

Jag skriver inte alls här, så den här texten kan du väl egentligen inte ha sett?
Däremot finns jag på www.resedagboken.com som resenären Mialiten. och ibland bland bloggarna på www.vk.se.