30 augusti 2010

Goda skäl att fira

Idag blev det måndagmiddag på lokal, Julia fick pannkakor, Adam medhavd gröt och vi stora njöt av tapas på just precis restaurang Tapas. Vi har många skäl att fira.

*I onsdags hade vi treårig bröllopsdag. Det blev tyvärr inte riktigt av att fira den, eftersom Adam vid femtiden lyckades ta sig upp i trappan mot övervåningen, bara för att trilla igenom en trappstegsöppning och falla ner i källaren, ca 2,5 meter. Lars var på jobbet, jag var inne i ett annat rum.

*Adam är helt återställd efter fallet. Han skrek direkt när han landat, och försökte ställa sig upp på alla fyra inom några minuter. Ambulansen kom tokfort, och vi var inne på akuten inom tio minuter. Jag fick frågan om jag ville att han skulle röntgas direkt eller observeras först, och jag valde att ta bilderna. Förhoppningsvis ska han inte röntgas många fler gånger i sitt lilla liv, tänkte jag.

*Socialen tänker inte omhänderta våra barn. Förmodligen låg inte Adam helt stilla i CTn, trots att han fått lugnande medel och sov när bilderna togs. Bilderna visade nämligen fläckar på hjärnan som radiologerna inte kunde förklara. Kanske rörelseartefakter, kanske gamla skador. I det läget är sjukvården skyldiga att koppla in socialen för att utreda barnet, så vi har fått visa upp oss och vårt hem för ett par socialsekreterare. På sjukhuset fortsatte vi med ögonbottenundersökning, skelettröntgen av armar och ben samt undersökning med magnetresonanskamera. Adam befanns såsmåningom varken skakad eller bruten, och uppvisade inga äldre skador på hjärnan. Det måste ha varit artefakter i datortomografbilderna, således. Eftersom Julia kommit in till sjukhuset efter att ha slagit i huvudet i april, gjorde de en utredning på henne också, och det verkar som att vi får behålla henne med.

* Alla är hemma. Efter två dygn var vi färdigbehandlade och utredda, och fick äntligen komma hem igen.

*Trappan är barnsäkrad. Vi ägnade största delen av helgen åt att skaffa grindar och montera dem. Dessutom har vi spikat upp ett plastskydd för det understa trappsteget, under själva grinden. Men jag blir väldigt nervös när han närmar sig trappan.

Så där är vi nu, med många goda skäl att fira. Och en hög nya upplevelser att bearbeta.

8 kommentarer:

Unknown sa...

Åh, jösse-jesus! Här sitter man och håller sig i sängen och andas djupt. Fy fabian vad hemskt och jobbigt. Stora kramar till er allihopa, speciellt till lill-Adam och till dig.

Uff!

Muffiman sa...

Kram!

Leif Nixon sa...

Åherregud. Jag är väldigt, väldigt glad att det gick bra.

Camilla sa...

Fy så läskigt! Tur att det gick bra.

Leif Nixon sa...

Personligen skulle jag i nästa steg ge mig ut på korståg efter den ansvarige till att trappan inte uppfyller byggnormerna. "Öppningar mellan plansteg i trappor bör vara högst 100 mm", Boverkets byggregler

Connie sa...

Kors i taket Mia! Vad rädd du måste ha varit. Vad bra att allt gick bra!
Megakram!

medelsvensson sa...

Tack alla goda makter att detta gick bra.
Stor kram

Lotta sa...

Ja, så glad att norra hemisfärens finaste bebis är OK! Och Mia, vad du höll ställningarna under dom läskiga timmarna på sjukhuset. Hoppas du har fått darra lite själv och riktigt andas ut nu. Lars med. KRAM!