Fisk-Glass: 0-1

Först nobbar jag killen från Fiskbilen med hänvisning till att jag har fullt i frysen. Och bara timmarna senare cyklar jag ikapp glassditon och återvänder hem med cykelkorgen full av glass. Inkonsekvens, ditt namn är gottegris.

Adam nio månader

* Är ofantligt nyfiken.
* Kan resa sig på alla fyra men föredrar fjärilsgolvsim framför att krypa.
* Tar sig framåt läskigt snabbt.
* Ler stort och glatt åt alla nya hoppgungor (a.k.a. människor) som han träffar. Världens bästa hoppgunga heter pappa.
* Ställer sig upp själv om han får ett par händer eller en stol att stödja sig på.
* Sitter ganska stadigt själv. En stund.
* Har fått sin första tand.
* Får inte sova i liggvagnen längre, eftersom han kan resa sig ungefär när som helst.
* Kan klättra själv upp för altantrappan. Det är inte bara bra, i synnerhet inte när han tar en paus näst längst upp för att resa sig upp och vinka till bäbisen som speglar sig i dörrglaset.
* Gillar inte babymat med undantag för fruktpureer och gröt. Däremot är det gott med potatis mosad i farmors sås.

Crème brûlée

Gott ska det vara! Det här är en av mina favoritefterrätter, men den kräver en dags framförhållning och en gnutta sunt revirtänk.

Till 4-6 portioner (förbered en portion till samtliga sittande, även dibarn):
3 dl vispgrädde
1 dl mjölk
1 dl socker
1 vaniljstång
4 äggulor
Till ytan:
1-2 msk strösocker

* Sätt ugnen på 150 grader.
* Halvera vaniljstången och låt den koka upp i en kastrull tillsammans med grädde, mjölk och socker.
* Ta kastrullen från värmen och fiska upp vaniljstången.
* Skrapa ner vaniljfröna i gräddblandningen och kasta den urskrapade vaniljstången.
* Vispa upp äggulorna.
* Häll gräddblandningen över äggulorna under kraftig vispning.
* Fördela smeten i 4-6 ugnssäkra portionsformar.
* Grädda i vattenbad i nedre delen av ugnen i 50-60 minuter. Smeten ska knappt ha stelnat när det är dags att ta ut den.
* Kyl formarna över natten.
Vid servering:
* Servera onödigt god huvudrätt och se till att alla blir ordentligt mätta, men spara lite plats i din egen efterrättsmage.
* Strö socker över ytan på varje form
* Karamellisera sockret, antingen i grillhet ugn (1-2 minuter) eller med eldkastare tills ytan blivit brun och knäckig.
* Servera t.ex. med bär eller något annat gott som barnen i sällskapet hellre äter. På så vis kan du snika åt dig deras portion också.

Öva gärna på att morra protektionistiskt åt andra vuxna som vill dela på bytet. Eller håll eldkastaren inom räckhåll.

Ready, set, go

Han är så gott som prickfri nu, lilleman, och en farligt snabb fjärilsgolvsimmare. Även över trösklarna.

En känsla av överhängande katastrof

I den soliga kvällen, när jag sitter med en wii-kontroll i händerna, slår det mig plötsligt. Jag hade en femgramsbit av Valrhona Guanaja i handen nyss, innan jag sprang upp och tröstade lillebror, och innan jag blev shanghajad till motspelare i Dora Snöprinsessan. Var är chokladen nu? I bakfickan? I framfickan? I soffan? Åt jag upp den med omslag och allt medan jag tog trappan med två steg i taget? När vi spelat färdigt banan, hittade jag chokladen under boken som jag tydligen också bar omkring på. Pust.

Ibland har man badtur

Som när man får erbjudande om att haka på två kompisfamiljer som ska ut och bada. Vi blev fyra vuxna på sex barn, så jag kunde bada lite med Julia medan Adam var kvar på stranden, fast han inte sov särskilt lång stund. Parkeringen var knappt halvfull när vi kom (och gravt överfull när vi åkte), och inga galna möten fick jag på småvägarna.

I karantän

Jag börjar bli rastlös nu. Det är toktråkigt att bara vara hemma, men vad gör man när man har en liten spetälskling som man inte gärna vill utsätta sin omgivning för. Vi badar honom minst två gånger om dagen, kopporna har börjat trilla av nu och hoppet om att återfå vår släthyade bäbis växer. Imorgon ska vi få besök av smitthugade kompisar och tur är väl det. Så jag slipper åka och okynneshandla creme fraiche eller nått bara för att få se folk.

Sommarsemesterbilderna

Här finns ett gäng bilder från vår Frankrikesemester, en vecka på Ile de Ré och ett par dagar på Disneyland, med en kort kvällsvisit till centrala Paris dessemellan. Vi fuskade lite, flög till Amsterdam och hyrde bil där istället för att bila hela vägen. Julia hade vattkoppor när vi åkte, och Adam blev prickig på Disneyland (precis som sina kusiner nio år tidigare, kuriöst nog), men det funkade fint ändå. Mycket bad, god fransk mat och massor av sol, en typiskt bra semester.

En mycket liten man i byrån

Vi har inte sett sådär överförmånga babysängar den här semestern, men å andra sidan sov lillkillen bra i byrålådor, både i huset vi hyrde på Ile de Ré och på Disneyland Paris. Praktiskt.

Adam åtta månader

* Halar sig blixtsnabbt fram på magen till närmsta sladd och kollar om han har några tänder. Än så länge klarar sig kablarna.
* Kan inte längre sova ensam i vanliga sängar eftersom han kastar sig ut över kanten med dödsförakt.
* Har käkat sand i tre länder.
* Gåtränar gärna.
* Gillar kurviga bordsben.
* Äter fortfarande helst gröt, men frukt är också gott. Och baguettebitar. Dem kan man trötta ut genom att suga på i evigheter.
* Ler stort och glatt åt alla han möter, men bredast och gladast åt sin syster.
* Sover gott om natten och är lugn och mysig när han vaknar framåt åtta-nio på morgonen.
* Åker bil som en gud, men kör inte riktigt lika bra.

Pionerna anfaller

Det här är livet

"Det här är livet" säger J när vi går hand i hand i solen från bussen på väg till vännerna i sommargrönskande Hackefors. "Soliga dagar känns det som att jag har hundra liv. Och när det regnar och är tråkigt har jag inga liv alls." Ganska vackert sagt, tycker jag.

Fikasafari längs Stångån

Idag har jag hittat ett nytt sommartidssmultronställe. Efter att ha skjutsat J till förskolan bestämde jag mig för att det det var lite för länge sedan jag var på det lilla fiket vid Tannefors slussar. Var det nu ligger kom jag inte ihåg så noga, men i Kinda Kanal iallafall. Stångån. Lite längre bort från stadskärnan än man tror, på ett ungefär. Eftersom solen sken och jag hade hela dagen på mig måttade jag lite slarvigt och hittade en fyratimmarsparkering på en slumpmässig gata i Hejdegård med en liten gångväg ner mot ån. Den första hundägaren jag stötte på kunde peka mig åt rätt håll, och jag fick en liten strandpromenad i sol och trädskugga, bland barnvagnar, springmänniskor och kanadagässungar. Det finns näckrosblad i ån, det är fina saker. Winnerbäck kröp in i min inre iPod och började sjunga fortare än man hinner säga "spilld mjölk", men jag nändes inte sjasa ut honom igen, ger man sig in i Winnerbäckland får man låten tåla, liksom. A somnade, så jag fick dricka mitt kaffe alldeles själv (bortsett från Lasse i örat, då), men när lillkillen slog upp sina blå igen gick vi över bron och promenerade på Tanneforssidan tillbaka in mot stan för att möta Lo och hennes mamma. Vi fortsatte till Åbacka café och fikade tillsammans i trädgården (våfflan fick passera som lunch) medan A sprattlade omkring i gröngräset under ett päronträd. Sen vandrade jag tillbaka till bilen igen ganska lagom till att mina fyra parkeringstimmar var till ända. Hit ska jag tillbaka med J när hon fått sommarlov, och då ska vi utforska lekparken som jag såg lite noggrannare också. Vi får väl se om jag hittar tillbaka till parkeringen, annars får vi utforska någon ny ånära gata.

Dopdag

Gud, vi tackar dig för våra barn.
Tack för gåvan du har gett och förtroendet du har visat oss.
Ge oss ömhet, fasthet och lugn.
Hjälp oss att ge din kärlek vidare till de barn som vi har fått ansvar för.

Ungefär så. Adam Nils var vaken och nyfiken under dopakten, sen däckade han en stund i min famn och vaknade lagom till utgångsprocessionen. Storasyster hällde upp dopvattnet och bar ett litet träkors både in och ut, och däremellan tasslade hon lite med kusiner och slank ut och ritade en stund på egen tass. Det var lite annorlunda att ha dopet i en ordinarie gudstjänst med halva släkten som klack, istället för att klämma in alla nära och kära i Domkyrkan som vi gjorde när J döptes, men det kändes ändå helt rätt.

Världens sämsta mamma. NOT!

Dagis hade picknick idag, och där träffade jag världens sämsta mamma. Hon hade fyra olika ansikten, men enda mun som uttalade samma budskap - hon, som inte planerat och fixat och donat för denna årliga händelse i veckor i förväg, kvalar in som världens sämsta mamma. Alla fyra. Jag vägrar. I helsicke heller att en endaste av dessa varma, kompetenta och kloka kvinnor är ens i närheten av en halvkass förälder. Och inte jag heller, oavsett vad jag stoppar ner i picknickkorgen, eller ens om jag, gud förbjude, skulle missa att vara där när ätteläggen sjunger vårsånger. Visst är det sagt på skämt, men det dåliga samvetet finns där i botten och gnager, helt i onödan. För att det inte finns hembakat i korgen. Kan vi ställa skuldfällan i hörnet och börja säga saker som vi verkligen menar till varandra istället, tack? Det verkar behövas.

Kyckling-allt-i-ett

Ofta, men inte alltid vet jag vad det ska bli till middag när jag börjar laga maten. Idag fann jag mig plötsligt med en sovande bäbis när det var dags, så det var bara att sätta på ugnen, skala potatisen och improvisera utifrån det. Det skulle bli kyckling, bestämde jag när potatisen väl var klyftad och instoppad i ugnen på 200 grader.

Jag tinade 2 gigantokycklingfileer och styckade dem på längden i två centimeter breda bitar som jag stoppade i potatisformen efter ca 15 minuter, tillsammans med en halv squash i bitar, åtta skalade vitlöksklyftor och en liten burk kärnlösa oliver. Lite peppar, rosmarin och Salamoia Bolognese på det, och sen in i ugnen i 225 grader i 20-25 minuter till. Jag rörde ihop turkisk yoghurt med mjuk getost och serverade till, tillsammans med plommontomater. Gott.

Librarians Do Gaga

För tusen år sedan, eller iallafall förra årtusendet, jobbade jag som bibliotekarie. Det kanske är dags att sadla tillbaka?

Adam sju månader

Idag fyller Adam sju månader. Hurra för det. Nu kan lillkillen:
*charma omkull vem som helst
*dra sig bakåt på magen
*snurra 360 grader i x-led och y-led
Han har inga tänder ännu, men gnager glatt ändå, oftast inte på mig. Maten består av gröt två gånger per dag och smakportioner när andan faller på. Han har provat potatis, palsternacka, majs, morot, banan och äpple, men inget slår den rena havregröten.

Mission completed

Jodå, jag kunde resa själv med barnen till Vännäs och tillbaka, med tåg och buss och flyg. Allt går, som min kloka Tina säger. Julia är en fantastisk reskamrat, klok och tålmodig, bara hon får flygklubbor och lite ritsaker i sin ryggsäck så sysselsätter hon sig själv. Lillkillen är fantastiskt behändig när han sover, och även om han inte var på sitt finaste flyghumör UME-BMA, så gick det bra. Vakten i säkerhetskontrollen som plötsligt fann sig hållande en (glad) bäbis medan jag meckade med att få bilstolen att rymmas i röntgenmojutten blev lite överraskad, och visst var det inte helt optimalt med en turboblöja precis när det var dags att röra sig mot rätt spår på Centralen, men vi kom hem i allafall. Lars mötte oss på perrongen och fick en tärning, en ballong och Julia i present av sin dotter, som visade tydliga tecken på att komma ihåg honom. Jag stupade i soffan när vi kom hem, efter ett stopp för plättar och pannkakor hos farmor och farfar. Lars hann iväg till Amsterdam i morse innan jag vaknade, men det är skönt att veta att jag kan ge mig iväg med barnen på egen tass när han inte kan följa med. Men jag ska inte ge mig ut på några nya äventyr just precis idag.

Chocolate banoffee pie

Jag gillar kondenserad mjölk. Man kan göra alla möjliga bra saker med den, t.ex. frozen margarita pie och key lime pie och sånt där, men det allra mest magiska med den är att om man kokar den i sin burk i två timmar och sedan väntar tills den svalnat, så finns det den mest magiska kolasås därinne, på bara en konservöppnares avstånd. Mums.

På en möhippa nära mig härom helgen fick jag praktisera ett recept där långkokt kondenserad mjölk var en av huvudingredienserna. Eftersom jag lärt mig att långkok är nyttig mat (tack, Camilla!), plitar jag ner receptet här medan jag har det i huvudet:

Koka en burk kondenserad mjölk (397 g) i en massa vatten i 2 timmar. Se till att den inte kokar torrt, och ta i med tid så att den hinner svalna i frid och ro innan du försöker öppna burken. Nykokt kolasås är inte bra för hyn.

Bottnen består av 250 g chokladöverdragna digestivekex och 65 g (osaltat) smör. Krossa kexen cheesecakefint, smält smöret, blanda ihop och tryck ut i en form med löstagbar kant (24 cm eller så).

Gör en yttepyttig liten kopp kaffe och låt den svalna.

Nu kan du öppna burken. Vattenbada 150g choklad (jag kör med Fazer blå), 1,25 dl creme fraiche och den kondenserade kolasåsen. Rör ihop till en slät massa och häll ut på bottnen.

Skala och skiva två bananer och fördela dem ovanpå chokladkolagucket.

Rör ihop 2,5 dl creme fraiche och en matsked av det kalla kaffet. Skeda ut blandningen över bananerna.

Dekorera med chokladspån. Ät upp.

Jag tror att det var ungefär såhär det stod i receptboken. Gott blev det, ialla fall.