Luft och lebensraum

Idag åt jag årets första utomhuslunch på jobbet, matlåda med korv och makaroner blev riktigt njutbart i solskenet på balkongen. Varmt och skönt, en vacker dag kanske jag rentav får användning för alla sommarklänningarna i resväskan också.

Sen blev det en oväntad extranypa med luft strax innan tre också, när farbror brand^H^H^H^H^Hräddningskåren bestämde sig för att rökfylla hela stora trapphuset för att se hur vi reagerade på det. Hade det varit på riktigt, så hade vi dött av rökförgiftning allihopa, för när brandlarmet gick, jobbade vi först en stund till, tittade sen förvirrat på varandra tills någon i korridoren sa "vad väntar vi på?" och slutligen gick hela det lilla lämmeltåget ut i trapphuset, ner genom röken och ut på parkeringen istället för att leta reda på en rökfri utrymningsväg. Ho, hum.

Väl utrymd, och lite småskakig som man kan vara när man vet att det *egentligen* inte är någon fara, upptäckte jag att jag verkligen burit med mig min laptop ut. En upprymd sysadm pekade på mig och sa "ha, du är ju nördigare än jag!". Jajjebass. Bara att erkänna.

Till mitt försvar kan jag säga att jag för en kringflackande tillvaro på jobbet nuförtiden och oftast bär Ural med mig. Eftersom det ska bli en del omflyttningar på avdelningen framöver har jag inte fått något kontor som jag kan belamra med foton på Julia och mitt fina exit-visa ännu. Och eftersom min fasta plats i väntan på asyl är "skrivbordet-som-står-i-landskapet-vänt-mot-konferensrummen-där-det-springer-folk-hela-dagarna", har jag strykt runt väggarna en tid, i jakt på tillfälligt tomma kontor. Förra veckan var jag först Lisa och sedan Martin i marknadskorridoren, och idag avancerade jag i ett obevakat ögonblick till BÅDE Jenny och Andreas i ett tomt dubbelrum inne på utveckling! Den positionen är tänker jag häcka på tills någon jagar ut mig med boskapsproddar och/eller brandlarm. Eller bara ber mig snällt.