Första dagen på jobbet

Oj, så trött som jag var när jag kom ifrån jobbet har jag inte varit på länge. Huvudet fullt av verktyg, kan man lugnt säga. Men det blir nog bra dethär, bara jag får min riktiga dator (vilket beräknas inträffa typ på onsdag eller så) och kan börja göra något själv. Det var riktigt kämpigt att cykla uppförsbacke från stan till Mjärdevi efter arbetsdagen, men knotten var väldigt glad och samarbetsvillig, så vi kom hem i god stil och tid. Sen låg vi på älgfilten och tittade på moln en god stund innan middagsgästerna dök upp och lagade färdigt maten. Vi var elva vid bordet, såhär sista kvällen innan Charlotte lämnar Linköping för Skåne och vidare färd västerut. Det blir tomt i Charlongen.

Pastasås på begäran

Pastasås med nötter och vitlök, det är gott. Lagom till ungefär fyra personer blir det om man gör ungefär såhär:

Hacka ett par vitlöksklyftor och 1 dl hasselnötter. Fräs dem i smör. Strö över 2 msk vetemjöl. Häll på ett litet glas vitt vin (eller en deciliter vatten), en matsked köttfond, en tesked flytande honung och 2 dl creme fraiche. Salta och peppra, låt koka några minuter. Rör i några matskedar finriven parmesan och lite gräslök. Ät till snurrpasta, t.ex. Capellini från Barilla.

Hösttecknen hopas

Om man bankar på precis rätt ställe, så går det att tysta fläkten på min gamla-gamla burk Luggage. Så har det varit sedan tidigt 2000-tal, men trotjänaren håller än, peppar, peppar.

Idag har vi köpt nya gummistövlar (rosa prickar vann över svarta-med-döskallar), och skrivit namn med märkpenna i alla dagiskläderna. Medan Knotten återinträder i dagisatmosfären imorgon, ska jag stoppa mina guldigaste jobbtofflor i ryggsäcken och cykla till min nya arbetsplats. Ojoj. Hoppas att det finns en dator som väntar på mig.

Det är fler som börjar nya kapitel i sitt liv såhär års. Härom dagen cyklade vi genom studentghettot till Ryds Centrum, och Knotten, som gillar att testa akustiken, ropade så det ekade mellan ytterväggarna till korridorerna på Björnkärrsgatan 4 och Alsättergatan 5. Efterklangen följde oss ända till Herrgår'n, inte en student i sikte på beachvolleyplanen. Men nu dröjer det bara dagar innan Ryd börjar myllra av förvirrade nollor som inte har en aning om vart de ska ta vägen. Vilket äventyr. Vi träffade på ett par M-fadderister när vi köpte gummistövlarna, och de kommer absolut att göra sitt till för att dämpa såväl förvirringen som ljudvågorna i nolle-p, i sina pälsprydda kåpor med bandkantade huvor, praktfulla skägg (i förekommande fall) och obligatoriska solglasögon. Där var iallafall några som var nöjda med dagens utetemperatur.

Spridda åskväder och de bästa av gäster

Den vanliga bloggdatorn har slutat ladda batteriet, så bloggandet blir lite sporadiskt ett tag. Just nu lånar jag datan av Charlotte, som är här sedan i onsdags.

Igår var det regnigt ute men soligt inne. Stundtals. Knotten är väldigt mycket tre år just nu, med stort drama och ego. Hon blir arg så hon gråter fyra gånger i kvarten över världens alla orättvisor, och dessemellan är hon jättemysig. En utmanande tid. Vi hade öppet chottehus igår med ca 20 stora och små gäster, väldigt skoj att samlas allihopa över ohemula mängder mat, fika, chips och godis, prat och spel. Lite trist att inte hinna prata med alla, men vi bor ju här, så det kommer fler tillfällen. Jag gick och lade mig innan de sista gästerna gått, och när jag vaknade var spåren av festen undanröjda. Hurra!


Imorgon börjar vardagen igen, nytt jobb för mig och tillbaka till dagis för knotten. Sommaren har varit busbra, men vi längtar båda två.

Baka, baka tigerkaka

Igår åkte vi till biblioteket och läste böcker, bland annat ABC sa lilla T. Där läste vi om en tigertant med en liten te-bekant, så idag blev det tigerkakebak. Jag stoppade i lite saffran för att få det gula extra gult, och Valrhonakakaon borde kunna funka fint för ränderna. Det var väldigt mysigt att baka ihop, och med dubbla smetskålar och slickepottar kan båda slicka skålarna samtidigt. Knotten hade chokladskålen, så hon fick snyggast mustasch.

Kina, var ligger det någonstans?

Vi har precis vinkat av Lars kinesiska kollega, som flyttar sitt kringflackepick-och-pack från Linköping till Singapore i dagarna. Jag bad honom peka ut sin hemstad på Kinakartan i Nationalencyklopedin när han kom hit på middag, och nu har jag faktiskt någonslags referens till ställen som Luoyang, Xi'an och Zhengzhou. Men jag behöver skriva ned namnen för att komma ihåg dem. Jag kan pinsamt lite om Kina, jag får väl se det som att det finns mycket att lära.

Barndomsbröd

När jag var liten kom brödet från Ögrens bageri och Lilla Hembageriet. Vi hade en stående beställning på Lilla Hembageriet, varje lördag väntade en frasig, vallmobeströdd pain riche på att bli hämtad av en eller annan familjemedlem - jag minns att jag kände mig väldigt vuxen första gången det var min tur. På vardagarna var det limpor från Ögrens bageri som gällde - bruna, kryddiga, sirapiga, och jättejättegoda, i synnerhet när det blivit någon dag gammalt och fått åka brödrost. Nyrostad ögrenslimpa, det är grejor, det.

Idag bakade jag bröd för första gången på länge, och tro det eller ej - jag har bakat ögrenslimpa! Det hade jag ingen aning om, eftersom receptet hette "Finskt bröd".

Ingredienser
50 g jäst
5 dl filmjölk
1 tsk salt
1½ dl sirap eller honung
2-3 tsk anis och kummin
12-13 dl mörkt lantbrödsmjöl
Så här gör du:
Dela jästen i en bunke. Ljumma
filmjölken till 37°C (fingervarmt).
Rör ut jästen med lite av filmjölken.
Tillsätt resten av filen, salt, sirap
eller honung, ev kryddor och nästan
allt mjöl. Spara lite till utbakningen.
Arbeta ihop till en smidig deg. Jäs
under bakduk 45-60 min. Tag upp
degen på mjölat bakbord och knåda
den lätt.
Stora bröd: Dela degen i 2 delar
och forma till runda bullar. Pensla
dem med vatten och rulla dem i
mjöl. Lägg dem på plåt, smord eller
med bakplåtspapper. Jäs under
bakduk ca 30 min. Grädda i nedre
delen av ugnen ca 40 min i 200°C.
Låt bröden svalna på galler under
bakduk.
Portionsbröd: Dela degen i
20 bitar. Rulla dem till bullar.
Lägg dem på 2 plåtar med
bakplåtspapper. Nagga dem
med gaffel eller brödnagg. Jäs dem
under bakduk ca 30 min. Grädda i
mitten av ugnen ca 10 min i 225°C.
Låt bullarna svalna på galler under
bakduk.

F-frukost

Fil, flingor och fruktsallad. En flatte på det här bara, så har jag en bra start på söndagen.

Replikväxling

- Jag vill gå till farmor.
- Farmor är hos mormor.

Jajjebass, så är det. Farmor och farfar och mormor och morfar spelar gin rummy och pratar i munnen på varandra nätterna igenom. Rätt åt dem.

Mental note to self

Om du har en virkad klänning på dig när du plockar björnbär, måste du också ha långa armar. Annars fastnar du i snåren.

Vykort från vardagen

Hej!
Efter frukost, glass och lunch i lagom mycket sol och skugga i trädgården, laddar vi för att åka till Viggeby och bada idag igen. Det ska bli regnigt imorgon, påstår de, så vi satsar på att utnyttja den sista gemensamma soliga semesterdagen till max. Puss och kram från hela familjen.
/Mialiten

På egna hjul

Vi åkte en sväng efter middagen alla tre, på varsin cykel. Det har aldrig hänt förut. Knotten hade beställt fika i lekparken, så jag stoppade ned en kakburk och en vattenflaska i hennes pyttelilla cykelkorg. Vid närmare eftertanke bytte jag ut de finska pinnarna mot burken med vindruvor, ett smart drag, eftersom hon mycket riktigt gick omkull efter 50 meter, på kanten av en A-brunn. Innehållet stannade i korgen, och personskadorna inskränkte sig till grusiga tassar, så på det stora hela gick det bra. Hon har inte riktigt begripit sig på att man måste trampa framåt för att få fart än, och det är inte alldeles lätt att titta efter bilar och hålla sig till högersidan av vägen, men det rättar nog till sig innan hon fyller femton. Två kvarter enkel resa var en alldeles lagom jungfrutur, och jag vill ta till protokollet att hon svängde som en gud i den snäva infarten till lekparken.

Underbart är gott

Till gårdagens kvällsvisit medförde vi två filmer och en bok som jag lånat för ganska precis ett år sedan, samt en födelsedagspresent. Några timmar senare lämnade vi kalaset med två fådda böcker, en pippidocka, en fyrhjulig cykel (varav två stödhjul) och en grävskopa. Vi vann. Det fanns många skojsiga saker i "Slutet gott" som är full av desserter från Allt om Mat. Först ska vi testa Frozen Margarita pie, och när fruktsäsongen drar igång igen siktar jag på Päronflan à la Russkij och Äppelkaka med kaffesmak och punschgrädde. Fryst irish coffee cream med chokladkaffebönor måste jag ju också testa. Och chokladtårtan med saffranstryffel. Jag tror jag lägger ned det där med att gå ner i vikt, det verkar onödigt.

Nå, vi åt iallafall relativt vettigt idag, det blev lax med tomat, purjolök, fetaost och oregano med oreganon utbytt mot basilika, innan vi rockade loss på limebrulé med färska jordgubbar. Det får bli ett extra wii-aerobicspass imorgon. Eller kanske inte.

Tillbaka på banan

Idag är det sista dagen på semestern, men inte för oss. Vi har ytterligare en ledig vecka tillsammans, vilken lyx! Vi kom hem ifrån Västerbotten igår, ungefär samtidigt som den stora sommarvärmen nådde Linköping, och vi har både hunnit klippa gräsmattan, flämta efter skugga, ha nattgäster, gyttjebada oss i Viggeby och åka på våffelmiddag sedan dess. Ja jisses. Någon gång kanske vi ska dra ner på tempot.

Knotten har iallafall fått nya simpuffar, och hon paddlade ohämmat fram och hälsade på alla barn och stora som höll på med något spännande på stranden till Järnlunden. Sådär kärvänlig var jag definitivt inte när jag badade som barn, jag var alldeles för upptagen av att vara livrädd för att få vatten i ansiktet. Knottens metodik är mycket roligare, tur att utvecklingen går framåt.

Halvt för ankar

Jag hade en ganska plågsam inflygning till Umeås flygplats i tisdags, det slog lock för båda mina öron, och det släppte inte förrän morgonen därpå. Som man skulle kunna misstänka blev jag tokförkyld när jag ändå höll på, och idag har vi tagit det ganska lugnt - bara eftermiddagskaffe med moster och morbror och sedan kvällsfika med småkusinerna, Emelie och Maria. Det är skönt att kunna lägga sig i hammocken och gunga bort en stund med en bra bok när man känner sig lite halvrutten.

Ett halvt fotbollslag på gräsmattan

Vi åkte till Hjoggsjön för att bada, men där var det växlande molnighet, fuktigt i gräset och kallt i vattnet. Julia badade ändå, och jag snorade. Efter en stund fick vi iallafall sällskap från München och Brattby, så det lektes och badades lite till innan vi packade ihop oss och åkte till mor och far för att äta picknicklunch. Det är rätt kul att man kan ses i Tyskland ena veckan, och i Vännäs nästa. En av de största attraktionerna här, förutom att gunga, gömma sig i dynlådan och leka Frankenstein, är att leta grodor i dammen. Och sen, när de andra fem barnen åkt hem, ägnade Julia en timme åt att släppa ut sina badleksaker och fiska upp dem igen. Det du, Kristian!

Hem-hemma

Här är det snabba ryck - i går morse ringde jag hem-hem och bokade sedan flygbiljetter, och vid sjutiden åt vi köttfärspaj i Vännäs. Det är ett avlångt, men tillgängligt land vi bor i. Vi har redan hunnit spela kort och gunga hammock, och knotten har brandskattat jordgubbslandet med sin mormor.

Dansa med tigrar

Och just när man tror att lekrummet på vildmarkshotellet ska stänga, sådär framåt niotiden, kommer det en tiger och drar igång discoutrustningen. Förstås. Så i söndags dansade knotten med en fullvuxen, tvåbent tiger i plysch och ett hav av små knattar istället för att ligga i sitt väggfasta skåp på hotellrummet och snarka. Oh well.

Kolmården krävde lite mer ansträngning än Astrid Lindgrens värld - det var större, både till ytan och publiken, mer kuperat, regnigare och logistiken kring serveringarna väsentligt sämre. Men det var kul, och vi klarade oss helt utan vagn! Kolmårdenpaketet var en bra sak, två dagars inträde till djur- och safaripark med en hotellnatt inemellan. Eftersom det inte blev mer än sex timmars sömn natten innan för plutten, räckte orken inte ända fram till middagen. Hon ville allra helst ligga kvar i sängen och vila till Bolibompa, medan hennes hårdhjärtade och hungriga mor ville gå och äta istället. Det var lång kö till den fulla restaurangen, och saker och ting hann bli päronformade och återgå till det normala innan vi fick vår afrikanska grillbuffe. Den var välmatad med grillad entrecote och fläskhare, potatisgratäng, chevrekräm, limelax, lufttorkad skinka och andra tämligen europeiska läckerheter. Allra godast var den rostade ananassoppan med kokos, och den kanske kvalar in som afrikansk, vad vet jag.

Vi hann se delfinshowen båda dagarna, det var det bästa, tycker jag. Knotten röstar på aporna. Tigrarna var coola de också, i synnerhet när de fick mat. Bamse var liberal med sina kramar. En bra minisemester i semestern.

Varför-epoken nalkas

Hon gick ut hårt med "Varför pratar man tyska i München" under morgontoaletten och fortsatte med "Varför gör du ingen frukost". Nu är vi på väg in i en ny era.

Tekniskt fel

Det var lättare att åka till München än att ta sig därifrån. När vi skulle checka in visade det sig att flighten var inställd, så vi fick bo på hotell och flyga nästa morgon istället. Biljettekniskt fel, om vi får gissa, eftersom alla passagerare från vårt plan rymdes, och planet ändå var halvtomt. Oh well, vi hann hem till Lars födelsedagskalas med två timmars marginal iallafall. Tur att jag beställde tårta innan vi åkte.

Utökning i spelhyllan

Det hör liksom till att undersöka spelutbudet när jag är i München. Den här gången fick jag med mig Heckmeck am Bratwurmeck och Verflixxt, med expansion hem. Verflixxt fastnade vi för när det dök upp ur Klaus magiska spelväska(TM) häromsistens, och det ska bli spännande att prova expansionen också. Heckmeck har två goda referenser på kartongen - Reiner Knizia och Doris Matthäus - och visade sig dessutom vara mer än spelbart. Utan spelplan och med relativt få element att hålla reda på, funkar det dessutom bra även med viftande barnaarmar i närheten.

Vi hann testa på Wii fit också under gårdagen, jag hade inte riktigt trott att jag skulle uppskatta backhoppning, men det var riktigt skoj.

På egna tassar

Efter en redig pannkakestekarinsats (ja, inte av mig, då, jag har semester) lämnade vi samtliga våra barn och män i lägenheten och paraplyade iväg mot Münchens inre delar. I tveksamma fall ska man alltid välja att gå på stan med Tina. Jag lärde mig att S-bahn inte är samma sak som Strassenbahn, att tunnelbanestationen vid Marienplaz är knallorange samt att det är majsgult vid Sendiger Tor. Efter att ha raidat HM med personalrabattkortet i högsta hugg, begav vi oss mot ett fik mittemot klockspelet i rådhuset - fem trappor upp med pytteliten hiss, och fick ett bord med ungefär 30 cms luft till närmaste grannarna. Inte en chans att klämma in en barnvagn där! Ha!

I München

Det regnar här i Tyskland idag - men vad gör väl det? Det funkar att cykla trehjuling inne med, runt runt i sickenblaasköket. Och jag har köpt bröd hos bageriet som ligger i samma hus, det gick vägen med lite fingerviftande och de magiska orden "guten morgen" "Ich spreche keine deutsch", "brotchen", "ja", "nein" och "danke schön". Snart ska vi trotsa dripp-droppet och ge oss ut med de fyra knottarna. Lite blött har ingen dött av.

Packa pappas kappsäck

*Center
*Gräslökschips
*Gräddfil
*Polarkakor
*Pärlsocker
*Eric Gadds senaste
*Kaffe (till oss själva)
*Låneklänningar
*Mama
*Må bra

Sådär. Nu har vi utrustat vår expedition till München.

Finbesök

Nu har vi haft Sydneybesök igen, Peter och Lina med sina småtjejer. Det är ganska fantastiskt att kunna ta vid där vi skiljdes för fjorton månader sedan. Storpluppen (som är ett halvår yngre än vår tjej) har blivit stor och långhårig, och lillpluppen som hunnit komma ut och fira sin första födelsedag sedan sist var liten, blåögd och stentuff. Men deras föräldrar var ungefär som vanligt. Vi har haft ett skönt dygn med mycket prat, mat och lekplatsbesök. Jag är inte avundsjuk på Peter som åker hem nu för att jobba ett par veckor innan resten av familjen ansluter. Och inte på Lina heller som ska flyga själv med tjejerna. Jo lite, förresten, när de väl kommit fram allihopa. För det är ju ganska trevligt att vara i Sydney.

Gå till farmor

Nu är hon sådär stor igen, tjejen. I förrgår gick hon alldeles själv till farmor och farfar (ja, jag skuggade henne sådär 20 steg bakom och kollade att det inte kom några bilar, och att farmor öppnade dörren och sånt), och i morse ringde hon själv (Lars slog numret, men hon skötte det mesta av snacket) och frågade om hon fick hälsa på. Det fick hon, så hon var där i ungefär 10 minuter och ritade en teckning, sen ville hon komma hem igen. Jag gick och hämtade henne, men nu dröjer det nog inte länge förrän hon går både dit och hem alldeles själv. Tanken svindlar.

Regnvädersdag

När det regnar känns det helt legitimt att ägna mest hela dagen åt att hänga inomhus med kompisar i alla storlekar och spela spel, i bräd- och wiiformat. När vi väl masat oss hem för kvällen och nattat plutten, kom vi på att det är kul att gå på bio också. Sagt och gjort, vi hann kalla in barnvakten, ta oss ner på stan och köpa godis och biljetter på de trettio minuter vi hade till förfogande innan filmen startade. Vi såg Sex and the city. Rapp dialog och roliga kläder, men tämligen tunn story. Salongen var full av flickor i fina skor (själv hade jag mina röd-vita Madden Girl). Det är fantastiskt lyxigt att kunna spontangå på bio, och när knotten redan sover, är det ju ingen större ansträngning för barnvakten att titta på tv här istället för hemma tvärsöver gatan.

En solig dag i Vimmerby

Det är ett lågtryck på väg, påstås det, så efter frukost bestämde vi oss för att genomföra en av semesterplanerna redan idag. Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, bara 70 minuters bilväg hemifrån. Det hann bli lite gnälligt i baksätet på vägen dit, men inte alltför farligt, och definitivt mödan värt när vi kom fram.

Astrid Lindgrens Värld bjöd på massor av framträdanden från olika scener med skickliga skådisar och sångare. Porträttlika var de också, Lina såg faktiskt ut att vara tecknad av Björn Berg. När vi inte satt och tittade på uppträdanden susade knotten runt och lekte i de olika miljöerna, mycket vinkande blev det från balkongerna i Villa Villerkulla och Junibacken, barfotabad i ån och "ambulansgång" på stenmurarna i Körsbärsdalen. Logistiken var imponerande - trots att det var mycket folk som skulle förflytta sig, blev det sällan igenkorkat, och det fanns gott om toaletter och snabba matställen av olika kaliber.

Vid Villa Villerkulla tog vi tillfället i akt att lämna de nappar vi råkade ha med oss i Pippis nappträd. Vi får väl se om knotten har slutat med napp nu eller inte, jag tror inte att hon riktigt begrep vad hon gav sig in på när hon samtyckte till att lämna dem där.

Hon ratade sockerdrickan till förmån för päronfestis, men annars är hon ganska indoktrinerad av Astrid Lindgren vid det här laget, framför allt när det gäller Pippi och Emil. Vi fick med oss en samlad bullerbybok hem också, så äventyret fortsätter. Jag tror att vi kommer att kunna göra sommarutflykter till Vimmerby ett antal somrar framöver.

Kyckling med quinoasallad och häxsås

Gårdagens middag bestod av vitlöksoljegrillad kycklingfilé med quinoasallad och häxsås. Perfekt en solig sommarkväll i trädgården tillsammans med Klaus och Margareta, innan vi rockade loss med ett urval tyska bräd- och kortspel.

Kycklingen fick gojsa runt med färdigköpt vitlöksgrillolja innan den landade på grillen och skars sedan upp i mindre bitar efter tillagningen.

Salladen (lagom till fem) gick till såhär:
quinoa (2 dl okokt volym, nykokt och lätt svalnad)
vattenmelon (ca 1 kg), urkärnad och tärnad
fetaost (1 paket á 150 g), tärnad
kalamataoliver (1 burk av Fontanas urkärnade)
mynta (1/3 kruka färsk, riven/hackad)
Bre ut quinoan i en form. Blanda resten av ingredienserna och fördela dem ovanpå quinoan. Dekorera med lite mer mynta.

Häxsås:
2 dl creme fraiche
2 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
5 tabascodroppar
1 tsk flytande honung
franska örter
lavendelblommor
salt
peppar

Medsols under päronträdet

Det har solat i flera dagar nu, och min absoluta favoritplats här i världen finns i det stora utomhuset. Vid päronträdet, under det luftiga bladverket lägger jag ut älgfilten och flyttar den successivt efter solens gång, i en lagom blandning av sol och skugga.

Kanaltur

Vi åkte båt från Nykvarnsslussen till Berg härom onsdagen, Julia, jag, morfar och mormor. Strålande sol och nästan ingen vind, perfekta förutsättningar för en tur i en dieseldriven ångbåtsreplika.

Hejdå jobbet

I fredags var det skolavslutning, om man ska fortsätta analogin, men bara för mig. Jag kom inte iväg riktigt så tidigt som jag tänkt mig på eftermiddagen, men å andra sidan kändes det helt rätt att krama sig igenom korridoren istället för att bara rusa ut. Nu lämnar jag alla mina fina nördar och tar sommarlov.

Träff med nya klassen

Grillning med nya jobbet - i torsdags fick jag träffa tio av tolv nya kollegor. Det var lite som att göra ett studiebesök i sin nya klass innan terminen börjar. Det känns inte som att jag behöver oroa mig inför skolstarten.

Vem behöver stegräknare?

Det är tusen steg tur och retur från ytterdörren till postlådan. Jag vet, för jag räknade.

Barnfotabarn

Skönt att det blev lite soligt på kvällen, så vi kunde ta en barnfotatur i trädgården och leta smultron. Sju stycken blev det, sex till Julia och ett till mig.

Midsommarafton

Hare altantak! Världens bästa grej, med ett sådant kan man nämligen sitta ute från sillunch till grillmiddag utan att bekymra sig om skyarnas dragande och låtande. Vi åt midsommar igår, eftertryckligt. Så blir det när man delegerar ut matansvaret på ett antal gourmeter och dryckerna till Kristian. Till ett annat år ska vi nog överväga en liten groda eller ett par mellan varven.

Insikt

Men det är ju inte söndag, det är lördag! Bra, då kanske jag hinner räkna ut varför jag ska gå till jobbet nästa vecka, innan det är dags att infinna sig.

Om döden

- Mamma, Engla är död.
- Ja, Engla är död. Alla människor dör, förr eller senare.
- Men bara kryp. Barn kan inte dö.
- Jo, barn kan också dö. Men vi ska leva länge. Vi har många saker kvar att göra.
- Mamma, jag vill gå till farmor.
Det är tur att tryggheten finns tvärs över gatan när sanningen är för svår att förstå.

Utav barn och fyllerister får man höra sanningen

"Vad underbart det är", kläckte hon ur sig, gullungen, under promenaden i Söderköping. Det hade hon alldeles rätt i, det var underbart att strosa hela familjen längs kanalens strand efter glass och gungning. "Titta, en gås!" Ja, jo, en gås eller en gräsand, det kan ju sånär gå på ett ut. Efter det såg vi gräsandshanar med gröna huvuden och brunhövdade gräsandshonor överallt. Och en eller annan gås.

Några timmar senare satt vi på förstutrappen hemma och blåste såpbubblor. "Vad de är vackra", sa hon och tittade tankfullt på bubblorna som svävade bort över uppfarten. Så tittade hon noga på mig och fortsatte "Men du är iallafall inte vacker, mamma". Tack för den, du.

Sommarkort

En stund på jorden.

Tillbaka till skyttecentrum

Fest med jobbet på skyttecentrum igen, det har ju hänt en eller annan gång genom tiderna. Men det var ändå en viss skillnad mot sist, för den här gången bestod klientelet av Lars blivande kollegor, inklusive familjer.

Man skulle kunna tro att jag skulle känna mig lite bortkommen som bihang på firmafest till en som inte ens börjat jobba där än, men så blev det inte alls. Av de ca 70 vuxna känner jag åtminstone femton sedan förut, och Lars ungefär dubbelt så många. Så kan det bli när man bott länge i samma stad och jobbat och engagerat sig i diverse studentikosa sammanhang. De nya ansiktena satt förstås också på trevliga prickar, surprise, surprise. Julias första fest på skyttecentrum blev också lyckad, hon fick ett gäng nya kompisar och åt ohemula mänger onyttigheter innan vi cyklade hem i den soliga sommarkvällen. Alla nöjda.

Men hur tänkte de då?

Jag läste i Västerbottens-Kuriren i morse att SJ vunnit upphandlingen om nattågen till Övre Norrland. Brabra, back to basics, det har ju funkat förr. Men hur i hela friden har SJ tänkt om sin nya personalpolicy? Personalen ska inte få röka i uniform, eller ha tatueringar, skäggstubb eller färgat hår. Här är det slätrakat, rökfritt och naturlig hårfärg som gäller.

Nu har jag inte sett originaltexten, utan bara läst VKs utsagor, men visst låter det ganska absurt? Ska konduktörerna inte få färga håret? Jag får visioner av ett grånande gubbvälde, det kan inte ha suttit en enda kvinna med och skrivit det policydokumentet.

Försommarlov

Nästa vecka har jag semester, sen ska jag jobba ytterligare en vecka innan sommarlovet tar vid på riktigt. Försommarlov, det måste ju vara det som jag ska ägna mig åt.

Lars jobbar sin sista dag imorgon, sen blir det några lediga dagar, mer eller mindre tillsammans, innan han ska jobba sin första vecka på nya jobbet och jag min sista på det gamla.

Optikautomatik - din vän i etern

Jag har tänkt i flera flera veckor att jag skulle gräva fram telefonnumret till min optiker och ringa för att boka mig en tid. Det görs lämpligast när butiken är öppen, och det är sällan jag tänker på linser under den tiden på dygnet, men igår kom jag äntligen till skott. Jag letade reda på deras websida på bästa arbetstid i jakt på telefonnumret, bara för att upptäcka att man kan boka tid på webben numera. Magiskt! Det kunde man minsann inte senast jag gjorde synundersökning i Linköping. Tekniken går framåt på tre år.

Juni i juli

Nu funkar betaltjänsten igen, så vi kommer verkligen iväg till München i juli! Hurra! Och det verkar dessutom som att vi kan sy ihop en träff med Julias kompis Juni också, när hon tar med sig mor och far och syster och kommer flygande från Sydney för att hälsa på mormor och annat löst folk.

I eftermiddags satt jag två och en halv timme på ett möte där chefens chef pratade om vikten av att prioritera sin tid, t.ex. genom att bara gå på de möten man verkligen måste gå på. Vilken korkad prioritering av mig, när jag kunde ha ätit glass i solen istället! Oh well, efter två välplacerade körövningstimmar kändes det mycket bättre. Förklädd gud, det är balsam för själen.

Skräpwebtjänst

Cimber air, hallå? Vi vill ju bara boka biljetter till München, ska det vara så omöjligt att få igenom kortbetalningen? Och nej tack, vi vill inte boka per telefon för ytterligare 250 kronor per biljett. Mutter.

Sommaridylliskt

Vi har en fantastisk försommarsommarhelg. Sol, vind och vatten. När vi är hemma befinner vi oss i trädgården, helst i skuggan under fruktträden, och dessemellan hänger vi med valda delar av våra allra bästa vid grillen, i poolen, båten eller en på en liten öde ö i Järnlunden där man kan få en sommardag att flyga förbi fortare än man kan säga tjillivippen. Sommaren 2008 börjar riktigt, riktigt bra.

Är det farmordag idag?

Nej Julia, idag är det sista dagisdagen på veckan. Farmordagar rankas allra högst just nu, tätt följda av dagisdagar. Helgdagar med mamma och pappa kommer längre ner på listan, kanske mest för att man inte riktigt kan räkna ut på förhand vad som ska hända sådana dagar. I rättvisans namn finns det efterfrågan på mormordagar också, men det tar några veckor innan det är dags för dem.

Gårdagens projektaktivitet - laserdome

Mental note to self - om du böjer dig ner så syns du inte, och blir svårare att sikta på. Jag har inte lika ont i benen som mina kollegor idag.

Räknar ner

Jisses, jag har bara tolv arbetsdagar kvar till mitt sommarlov som börjar 27 juni, slog det mig plötsligt. Hur gick det till? Det kanske inte är så konstigt att jag börjar känna mig som ett rundningsmärke på jobbet. Det känns märkligt att inte alls vara inblandad i rekryteringen av min ersättare, men varför skulle jag vara det? Jag ska ju faktiskt inte jobba med henom :-)

Valfrihet - för vem då?

Jag har inte varit i Amsterdam förut, så det kan ju vara kul att se sig runt där en dag. Kanaler, check. Sexshoppar, check. Coffeeshops med joints på meny, check. Historiskt, lättsinnigt, lite spännande och förbjudet. Red light district - nu är det inte kul längre. Det lät ju turistmässigt på vägen dit, och visst ville jag också titta på "Läskiga tanter i fönstren" som man kan kalla det om man väljer att inte problematisera. Men att faktiskt konfronteras med att det står en kvinna som försöker hyra ut sin kropp på andra sidan glasrutan, det var vidrigt. Liberalt, jaha? Valfrihet på vems villkor? Och jämlikheten blir fan inte bättre av att det är OK att hyra ett skyltfönster.

Sekularisering

Frank Foo Bar Maria och Marjolijn Gazonk Maria gifte sig borgerligt i ett slott, med en kompis som vigselförrättare. Man kan ta katolikerna ur kyrkan, men man kan inte ta katolicismen ur holländarna, iallafall utan att döpa om dem. Och finns det några flickebarn som döps till Jesus?

Hare långhelg

Dags att packa den prickiga resväskan igen. Bröllop i Holland på fredag, så vi lånar ut Julia och åker till Amsterdam redan imorgon. Whee!

Syrensniffare

Såhär års är det viktigare att andas in än att andas ut. Jag skyller allt på syrenerna.

Att göra sig umbärlig

Det står "Kan själv" på Julias tröja. Och visst är det så. I tisdags var vi hos tandläkaren för första gången i hennes lilla liv. Vi cyklade dit efter lunchen, och jag lyckades faktiskt med att låta henne sköta snacket, klättra upp i tandläkarstolen själv och få sina tänder räknade och kollade och sedan kvittera ut sin gosekanin med orange byxor och gigantiska framtänder.

Det ligger så nära till hands att vara till hands - att susa fram för att tolka och svara och lyfta upp och hålla handen, istället för att låta henne klara sig på egen tass efter bästa förmåga.

Jag övar på att sätta mig på händerna, luta mig tillbaka och inte rycka in förrän hon verkligen behöver mig. Att göra mig umbärlig. Hon fixar nästan alltid mer än jag tror. Men ännu ett tag får jag lyfta upp henne i cykelsadeln och skjutsa henne tillbaka till dagis.

Helgen som gick

Monstergrillen gick varm på baksidan.
Klotterpremiär på den egenklippta allmänningen.
Cykel istället för bil. Flera gånger om.

Klipptid för bara mig.
Solhatt, solglasögon och solkräm.
Ponnyridning, hängbroar och klätternät.
Brädspel. Flera gånger om.

Överkomlig svensk färskpotatis, färsk majs och flintastekar.
Schlagervadslag i glada vänners lag.
Chilichokladglass med skumbananchokladsås. Märkligare och märkligare.

Finfina fisken

Den som fått en nyfiskad regnbåge eller två av en vän, kan laga till dem såhär:

Sätt ugnen på 200 grader. Eftersom fisken du fått är urtagen och fin, kan du torka den med lite hushållspapper och gnida den med en tesked salt utvändigt samt ungefär en halv tesked salt invändigt, sen är den färdig att stoppa kryddor i.

Lägg fisken i en långpanna på ett ark ugnståligt folie, tillräckligt stort att vika ett paket av, så att smakerna stannar på insidan. Sen är det bara att rocka loss och fylla den med t.ex. en matsked pressad citron, hackad (fryst) persilja och dill tills det blir grönt, lite citronpeppar och allra sist ett snapsglas Noilly Prat, eller vitt vin. Packa ihop paketet och stoppa in det i ugnen, 35-45 minuter. Koka potatis och rör ihop en sås , t.ex. kall creme fraiche, dijonsenap och lite mer noilly prat. Man kan klippa ner lite grönt också, för den goda sakens skull. I söndags blev det basilika. Ring svärmor, så hon får hjälpa till att äta. Stoppa in eventuell ouppäten fisk i kylen.

Det blev en fisk kvar, och lite sås, så dagen efter blev det fiskspaghetti. Dela fisken i lagom små fina bitar, ta bort så många ben du bara hittar, koka spaghetti, värm såsen från igår och fyll på den med mer creme fraiche, vitt vin och basilika. Stoppa ner fisken i den varma såsen, och mata dina vänner med fiskspaghetti. Rabarberpaj funkar funkis till efterrätt.

Försommarfoton

Man kan ju bli nationalromantisk för mindre.

Livet på landet

Idag har jag kastat får för första gången i mitt lilla liv. Så kan det bli, när man träffar på det föräldralösa lammet Scott, som inte riktigt fattar att han ska bo i hagen, och inte smita ut för att komma in i boningshuset och bli flaskmatad av Mayas morfar. Jag kan förstå Scott- det är ett fint hus i tjustdalen med en gigantisk veranda och magnifik utsikt över en småländsk sjö. Dessutom träffade vi ett knappt dygnsgammalt hingstföl. Han är redan en färdig häst, även om ryktet gör gällande att han trillar omkull ibland. Fan trot.

På vägen dit kom Julias banan upp igen i bilbarnstolen, men på hemvägen blev det bara liljekonvaljer. Det blev lite "Peter och vargen" över det hela, för efter "jag-måste-kräkas" hände inget mer, och hon var pigg och glad varje gång vi släppte upp henne ur bilstolen under de fyra kräkpauserna på den timslånga vägen hem. Men de liljekonvaljerna vi plockade istället luktar mycket bättre, så vi klagar inte egentligen.

Gå fot, lillknott!

Aftonbladet skriver om en riktig bra-att-ha-sak. Ska bli spännande att se hur diskussionerna går om fenomenet här i Sverige.

Vi har varit väldigt nöjda med Julias hund (ja, hennes variant såg ut som en liten hundryggsäck, där svansen var handtaget, och jag föredrar att inte kalla den "sele", eller "koppel") som vi använde i Sydney. Vi mötte faktiskt bara reaktionerna "så gulligt" och "så praktiskt", förmodligen eftersom det inte är helt uppenbart vilken funktion den söta lilla väskan med svans fyllde(nämligen att hindra barnet från att slänga sig framför bussen medan mamma viker ihop barnvagnen, ett obligatorium för att få åka buss i Sydney).

Det var länge sedan vi hade hunden med oss, vi har inte haft riktigt samma behov i Linköping, i synnerhet som Julia går fot för det mesta numera. Men när hon var 1,5-2 år, då var den helt oumbärlig.

På programmet

I helgen blir det rep och konsert.

En torr bak är en bra sak

Jag skulle inte föra någon publik statistik, men lite kan man väl få skryta? Imorgon är det två veckor sedan vi slutade ha blöjbarn dagtid, och det går nästan hur bra som helst, faktiskt. Vi har inte fått några ombytespåsar med oss hem från dagis på en vecka, och det har faktiskt hänt att unga fröken har vaknat upp missinassen för att gå på toa, och sedan somna om! Hurra!

Det är trångt i toppen av gungställningen

Maya och Lotta från Sydney är hemma på besök! Hurra! Vi vuxna fortsätter samtalen ungefär där vi avslutade dem förra gången, men för två små tjejer som precis fyller tre är det inte alldeles enkelt alla gånger. De växlar mellan att springa nakenfis över gräsmattan, vilt fnittrande, och att dra i samma saker och vilja vara på precis samma ställe samtidigt, under gråt och tandagnisslan. Båda har pratat mycket om den andra sedan vi senast sågs, i augusti. De tycker också att det är kul att träffas igen, men inte är det helt friktionsfritt.

Större än du nånsin tror

En gång för länge sedan tillskrev jag en kompis tämligen dominante föredette ett ego stort som Polen. Det var inte ett särdeles positivt omdöme den gången, men över åren har jag omvärderat det där. Det är ju en alldeles lysande egenskap att ha ett gigantiskt ego, tricket är bara att plocka fram det vid rätt tillfällen.

Likadant händer det tämligen ofta att jag växer en decimeter när jag känner att jag gjort något bra. Min inre höjd över havet ligger ganska stabilt runt två och en halv meter, med vissa variationer för lufttryck och tillfälliga förtretligheter. Men när man ska åka flygplan med plats för fyra personer, då är det ganska praktiskt att inte vara längre än 1,60. På utsidan.

Trädgårdrapport

* Syrenen har bekänt färg! Den visade sig vara vit.
* Lars klipper gräsmattan så fort han har chansen. Det är tydligen kul att köra klippo.
* Alla tulpanerna har blommat ut nu. Efter tips från coachen har jag gått runt och nypt av blomställningarna, så nu är det kalt och vissningsvänligt i rabatten på framsidan.
* Pionerna når Julia till hakan, minst.
* Rabarbern blommar.
* Fruktträden snöar lite elegant.
* Vi för en ojämn kamp mot maskrosorna.

Sista rookiefesten med gänget

Cirkeln är sluten. På min första rookiefest på jobbet dansade jag med en nyupptäckt Lars istället för att städa med de andra rookiesarna. Årets rookiefest, som blir vår sista, var på samma ställe. Det är en magisk uppsättning kollegor vi har, så gott som alla anstränger sig när det är temafest på gång och är utklädda och fina. Somliga sjunger sånger om databaser, andra om röntgenstrålning, somliga är klädda som tandläkare, andra jonglerar med eld, och återigen andra visar diagram över lönefördelningen, infejkade i vårt eget rapportgenereringsverktyg. OS-invigning i fristil på gräsmattan, kinahattar, peruker, lösbröst, tibetanska munksmurfmössor i gul mattfrotté, plommonstop, kostymbyte kollegor emellan, o helga natt och oändliga mängder supportertröjor, rökelse, ris och rollokola. Det är svårslaget. Vi avslutade vårt rookiefestande som det började för länge sedan, med att dansa alldeles för sakta med varandra och sen gå hem från Skyttecentrum tillsammans i vårnatten utan att städa. Det är vackert på något sätt.

Bra kundbesök

Javisst kom vi iväg, även om det där med taxi och Linköpings Flygklubb inte riktigt går ihop. Morgonchauffören ville köra mig till Saab, och eftermiddagens skjuts ringde från Jägarvallen och undrade var vi tagit vägen, när allt vi begärde var att bli skjutsad till och upplockade vid det gula huset brevid Linköpings flygplats. Men det är detaljer. Det var strålande fint flygväder på morgonen tyckte vi som åkte med, och lite disigt enligt pilot Pers utlåtande. Det tog en timme och en kvart att flyga till Oslo i den enmotoriga Mooneyn, och prick en timme i medvind på hemvägen, inklusive vingvinkning över Mjärdevi.

Kundbesöket var det mest givande någonsin, kunderna var pålästa och kloka och vi fick lära oss en massa bra saker om den verklighet som vår produkt ska ut i så småningom. Bara bra, men så hade jag en alldeles ovanligt bra kollega med mig också. Och då ska ni veta att mina kollegor genomgående håller väldigt hög standard.
En solig eftermiddag på Gardemoen:

Utsikten framför mina knän:

Andra gången gillt

Imorgon ska vi iallafall åka till Oslo. Håll tummarna för att det inte är några åskväder i vägen.

Det var läskigt att läsa tidningen imorse - stor bild från en trafikolycka och rubriken 33-åring död i motorcykelolycka i Tokarp. Vi blev lättade när vår favorit-Kristian ringde tillbaka och meddelade att han visst lever. Bra. Fortsätt med det.

I bilen i morse annonserade Julia att apor kan sjunga, och sen sjöng hon Jinglebells med texten o-a-o, o-a-o. För så låter australiensiska apor, men inte riktigt lika tonsäkert. Ett ovanligt klokt och begåvat barn, tycker vi, och vi fick medhåll på utvecklingssamtalet.

Snipp, snipp

Nu, när det börjat spira nytt grönt i utekrukan, har jag gett mig på hortensians fjolårspinnar beväpnad med min nya vän, sekatören. Skarpa skär och stadiga skänklar. Me like.

Jag har brandskattat rabarbern också, om än med andra verktyg, så nu finns det ett par påsar med fördelad finrabarber i frysen. Det är bäst att leka ekorre tidigt på säsongen, när rabarbern är som mjällast och primörigast, har jag läst i en av mina eviga matporrtidningar. Ståndet är fortfarande fullt av vulgorosa jätteknoppar som bara väntar på att få brista ut i nya rabarberhattar, så det kommer knappast att gå någon nöd på oss resten av säsongen.

Bollar och bullar

2004 lyckades jag spela mig till ett grönt kort, sen blev det bäbis och emigration för min del, men idag har jag svingat mina golfklubbor för första gången på fyra år. Jag slog en hink på rangen, och sen lekte jag caddie i sju hål, innan jag tröttnade och gick hem för att baka rabarberlängder och öva på Buxtehude istället. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska skaffa mig ett brevlådemedlemskap eller inte. Det är märkligt kul att slå på en liten boll, samtidigt som femtimmarsutflykter om arton hål är i mesta laget. Även om vi har entusiastiska barnvakter. Hum, hum, i-landsproblemen tornar upp sig.

Dagens innovation i bullbakarbranschen består av klippta längder bakade av vanlig kardemummabestyckad vetebrödsdeg med the usual suspects på - smör, kanel och socker (som delat burk med ett gäng vaniljstänger), samt en slatt rabarberkompott från igår. Det luktar gott, och ser fint ut, men hur det smakar vet jag inte än - det ska kören få bedöma nästa torsdag, när det är min tur att bjuda på fika. Nå, jag kanske nyper en skiva senare ikväll, innan de åker in i frysen. Det snuddar väl nästan vid helgerån att låta bli att äta färskt vetebröd, jag vill minnas att det finns åtminstone ett bud om sånt.

Svart-vitt, det är fint

Idag är det Lars som stått för maskrosorna, själv grävde jag upp en sånhär:

Jag blir larvigt lycklig av att handla kläder. Så är det.

Jag ska bespara er ytterligare detaljer om hur det går med helgens andra projekt, har jag bestämt av hänsyn till det stackars barnet. Vid närmare eftertanke ska hon slippa få ett offentligt potträningsprotokoll på det närmast onödigt omniscienta internätet.

Gurkras, det är läskiga saker. Det var nära att jag hamnade under en lavin av gurkor när jag helt fredligt shoppade runt i grönsaksdisken förut idag, men i sista stund kickade säkerhetsanordningarna in. Tur var väl det, annars skulle jag inte kunna skriva det här livsviktiga inlägget.

Det har varit lite växlande framgång med träffsäkerheten idag, men det blir nog bra tills hon tar studenten. Idag har iallafall gungställningen kommit upp i trädgården, kompletterad med en fin rutschbana. Själv har jag lyft ett maskrosjärn alldeles frivilligt och dessutom investerat i en sekatör. Det är lovande inför sommaren.

Ny månad, ny regim

Det här inlägget handlar om kroppsvätskor. Känn dig varnad.

Det får vara slut på blöjorna nu, har vi bestämt i samråd med Julias fröknar. Wigglesväskan med blöjor och våtservetter, som vi alltid har med oss när vi lämnar hemmet, har tillfälligt bytts ut mot stora mammaryggsäcken med våtservetter, en massa klädombyten, oändliga mängder plastpåsar och, faktiskt, en pipinettpotta (den får nog bo i bilen på lite längre sikt). Det funkade relativt bra - dagens facit: 3 par blöta trosor. Framåt eftermiddagen började vi få kläm på rutinen och eskorterade den unga damen till toaletten varje tredje kvart för att sitta ner en stund och känna efter om det var dags. Vid halvnio gjorde vi kvällens sista toabesök och satte på nattblöja och pyjamas istället. Nu kommer mamma och pappa papegoja att låta bli att fråga "behöver du kissa" stup i ett, iallafall fram till imorgon bitti. Då ska vi skaffa oss lite plastad frotté, och såsmåningom ska vi rocka loss med blöjlösa nätter också. Tjoho.

Idag är jag inte i Oslo

Enligt planeringen skulle jag ha varit på flygplatsen just precis nu, men i fredags meddelande piloten att planet som skulle tagit oss till Oslo på kundbesök är på service idag. Jättetråkigt, men just nu är jag ganska nöjd över att få snora runt hemma och försöka komma i form för sista-dagen-före-nästa-bygge på kontoret, snarare än att snora mig iväg över gränsen i ett litet flygplan, för att sedan försöka vara representativ och klok på norska.

Treårsdagen

Julia är nöjd med födelsedagen, låter hon hälsa. Hon fick sång och presenter på sängen när det var dags att vakna, frukost på finporslin och sen åka med både mamma och pappa till dagis. Födelsedagar är flaggdagar på dagis, med "ja må hon leva" och "happy birthday to you" och symbolisk present (en fingerapa som säger "o-o-a-a") under samlingen. Julia fick bjuda dagiskompisarna på sin favoritglass, trafikljusrandig isglass. Dessutom fick hon en enbarnstårta med grön glasyr och strössel att ta med sig hem, så det var en nöjd tjej som jag plockade upp i sandlådan. Det blev en kortis på kontoret för att packa ihop det sista för veckan, och sen en cykeltur hem i solen.

Väl hemma låg det en present från Rasmus i brevlådan och en bokklubbsbok på trappan. Mormor och morfar ringde och gratulerade. Farmor och farfar dök upp med tre röda rosor. Tord och Saga materialiserade sig på trappen, och efter kvällsbadet kom Kristian på visit med en stor kasse presenter. Vi har böjt piprensare, lekt med dinosaurer, fiskespel och bollskjutarsaker hela kvällen. Nu är det läggdags med pappa Lars. Imorgon ska vi leka lite till och äta familjetårta.

Autentisk dialog

Såhär lät det igår:

Mia: - Hej, har du tid en stund?
Mias chef: - Går det fort? Jag har ett medarbetarsamtal om några minuter.
Mia: - Det går fort, och det är något jag vill göra idag.
Mia fumlar lite med sitt papper och tar ett kliv in i rummet, drar igen dörren efter sig.
Mias chef: - Du är väl inte gravid nu igen?
Mia lägger sin avskedsansökan på skrivbordet.
Mia: - Nej, jag ska sluta.
Mia: - Vi får prata mer om det sen.
Exit Mia, med svansföring modell Bambi.

Ja, det lät faktiskt precis så. Det blev lite utförligare samtal senare, både med chefen och chefens-chef, med kontentan "grattis, kul för dig, men det blir tomt efter dig". Det är ju kul att höra.

Hurra för treåringen!

Idag fyller Julia tre år! Ja, faktum är att hon redan har fyllt, om man ska vara petig, 5:58 kom hon till världen, en måndagmorgon i april. Och idag är det redan fredag. Det är inte klokt vad tiden går.

När Julia fyllde ett år var gudmor Tina och hälsade på oss i Sydney med C och X och Maja-i-magen, och vi firade med tårtkalas med bl.a. svensk prinsesstårta från Maria. När Julia fyllde två år hade vi kalas mitt i flyttstöket. Fia hade ändå lyckats baka kakor på något vänster. Eftersom 25 april är public holiday (ANZAC day) i Australien, var det inga problem att samla ihop våra kompisar på själva födelsedagen.

Det här blir Julias första födelsedag på svensk mark, så vi har inga riktiga traditioner att falla tillbaka på. Vi får spela det efter örat, som det heter down-under. Eftersom vi nyss kommit hem från semestern och de senaste dagarna varit lite kaotiska, har vi inte planerat något kalas, mer än tårtlunch med släkten imorgon lördag.

Jag har iallafall beställt tårta till imorgon, plockat in några tulpaner ur rabatten, dukat Julias plats med Nalle Puh-servisen från Nanna och lagt fram paketen (ja, även det från farmor och farfar). Frysen är laddad med glass som vi ska ta med till dagis och bjuda på. Det kan nog bli si och så med gratulationssången med de förkylningar vi dragit på oss, men det blir världens bästa treårsdag i alla fall. Nu får hon vakna när som helst

Mot nya djärva mål

Ja jisses. Jag har skrivit på ett kontrakt där det står att jag ska börja på ett annat företag i augusti, efter nästan åtta år hos en och samma arbetsgivare. Min titel blir technical writer, och mina arbetsuppgifter ungefär som nu, minus marknadsmaterialdabblandet och verktygsansvaret. Det är en heltidstjänst, men jag kommer att vara föräldraledig på 20% till att börja med, det verkar taktiskt eftersom Lars nya jobb innebär en hel del resor. När jag säger upp mig imorgon har jag tre månaders uppsägningstid, vilket innebär att jag kommer att vara mammaledig tre veckor mellan anställningarna. Skönt. Nu blir det en såndär lång sommar som jag önskat mig.

Det känns riktigt bra i magen inför jobbytet. Jag tror på det här bolaget, även om det nyss blivit uppköpt. Chefen påminner lite om min första chef på mitt nuvarande jobb, det är lite roligt. Jag har träffat kanske hälften av kollegorna, och de känns väldigt bra. Det känns inte riktigt lika kul att säga upp sig, jag trivs lite för bra med mina nuvarande arbetsuppgifter och kollegor, men om jag tittar lite långsiktigt, är det enda vettiga att byta jobb nu.

Min vana trogen skriver jag inte vad företaget heter. Det ska vara så. Om vindruvsrankorna är stumma får du fråga mig i levande livet, eller skicka ett mail eller så.

Dags att åka hem

Jag saknar redan överstämmorna, insåg jag när jag diskade den sista gröna frukostdisken till tonerna av countrykanalen 92.5. Vi åker idag, men Charlotte stannar kvar. Jättekonstigt. Nu ska hon få återerövra sitt sovrum och återuppta kontakten med trånaren, och slippa få stryk i Kleine Fische på kvällarna. Vi hade överlämning igår kväll med Pontus och Linda och Olivia som precis kommit tillbaka från Sverige, så vi vet att hon är i goda händer.

Idag ska vi åka en sväng om kontoret för lämna GPS-en och plocka upp Julias födelsedagsklänning, äta lunch och kramas lite extra innan det är dags att åka till JFK. Tre timmar i förväg ska vi vara på flygplatsen, rekommenderas det. Det är länge, det. Det är dags att lämna världens bästa chottentott, de blommande magnoliaträden, sandstranden och alla shoppingcentra. Jag och Julia ska jetlagga oss till på torsdag, och på fredag är det treårsdag. Skönt att vi har något att se fram emot när vi kommer hem också.

Shopping, shopping, shopped

Mina fingernaglar är rosa och tårna röda. Röda tår passar i skor med öppen tår. Jag rymmer inte så många par skor i min packning, men det gör inget, för jag hittade en prickig kabinväska också. Den matchar min nya kjol. Julia fick en vårjacka, klänning, klänning, jeans och andra blandade textilier. Det blev minst en klänning åt mig också, det verkar helt nödvändigt. Under tiden hittade Lars en ny kamera. Vi får nog hoppa på väskorna när vi packar ihop imorgon.

Kakfrukost 3.45 AM

Hur gick det med den där lilltjejen som somnade vid femtiden på eftermiddagen i fredags, då? Jo tack, hon är vaken nu. Hon sov till kvart i fyra på lördag morgon, och när hon vaknade stoppade jag i henne bytet från kvällskakebuffén. Chocolate chip cookies och mjölk miss-i-nassen, det kan det nästan vara värt att vakna för. Sen somnade vi om(!) och sov till kvart i sju, när jag vaknade av att Julia gläntade på gardinen och sa "Det är morgon! Bilarna är vakna, och blommorna är vakna, och fåglarna är vakna!". Det hade hon rätt i. Nästa gång jag vaknade hade Julia badat med sin pappa och var på väg ut i lobbyn för att äta frukost.

Tillbaka till Milford

Vi stoppade bilen full med Lindeman och U2, och sen körde vi tillbaka till Milford. Med diverse omvägar. Vi kom inte med stand-by-färjan utan fick vackert vänta på vår bokade avgång mitt på dagen, så vi smet från kajen och åkte flygande hästar i Oak Bluff istället. Till tonerna av ett gammalt positiv som skramlade och brötade sådär som positiv ska göra. Vi tycker om Martha's Vinyard.

Nästa stopp var Newport, en fin liten turistfälla vid kusten i Rhode Island. Vi ställde in GPS-en på H2O och åkte dit. Getostsalladen med jordgubbar och den halstrade tonfisken var tokgoda, hummersalladen "sådär" och Julia dissade sin hamburgare helt till förmån för friterad calamari. Servicen, däremot, var fullständigt katastrofal. Det blir lite begripligare i ljuset av att de öppnade för säsongen 18 april, men ändå - hur svårt kan det vara att duka undan efter de förra gästerna, stoppa in nya, ge dem menyer och låta dem beställa? Vi lämnade dricks under existensminimum och konstaterade att de behöver fila en hel del på sina rutiner innan högsäsongen drar igång. Efter maten gick vi på Newports motsvarighet till Bosses Glassbar - Tom&Jerry. Där fanns det färska våfflor att stoppa sin bombastiska glass i. Chocolate Terapy och sånt. Vi var klädsamt illamående innan vi åkte vidare till ett outlet, där vi shoppade oss blå innan det blev dags för kvällsget i hemmets lugna vrå.

Idag ska jag och Charlotte gå på mani/pedikyr och sen blir det skoshopping. Hur ska detta sluta?

Entente de luxe

Det är franska och betyder ungefär "nu är vi apnöjda". Galore. Igen. Dagens middagsexkursion gick till Detente. Det är ett litet, intimt ställe, och vi var beredda på att bli avvisade vänligt men bestämt, eftersom vi dök upp obokade med en yrvaken treåring i släptåg. Inte då. Vi fick ett bord för fyra, varav två platser var en väggfast soffa. Vi beställde inget till Julia, och det var lika bra, för hon somnade om på soffan innan vi fått våra förrätter. Getost med basilika. Tonfisktartar. Halstrade pilgrimsmusslor. Gott. Tonfisktartaren vann. Sen åt vi lamm respektive lax. Också gott. Och efterrätter, brödpudding, baileyschokladkaka och chokladsorbet på kaka med jordgubbar. Mumma mums. Och goda viner. Julia gjorde så lite väsen av sig att kvinnan i paret som blev placerade brevid oss halvvägs in i huvudrätten inte registrerade att det låg ett barn på soffan brevid henne. När vi betalat notan och det var dags att gå, lyfte Lars upp Julia på axeln och bar ut henne utan att hon vaknade. Nu sover hon i sängen i ett av våra två gränsande hotellrum och vi ska spela Settlers. Hon lär vakna senast fem-sex imorgon bitti, men det fixar sig. Vi fick med oss lite kakor och mjölk från kvällsfikat i lobbyn, så hon svälter nog inte ihjäl innan det blir frukost.

Bilder

Nu finns det lite bilder.

Mot fyren

På den stenlagda gången ut mot fyren i Edgartown finns det massor av trasiga, stora snäckor. Det är rester av måsarnas middag, lågvattenbuffe, som släppts från hög höjd. Det kanske är så man ska öppna ostron egentligen. Ute på sanddynerna finns det mer trasiga snäckor. Och plastpärlor. Vi kröp och rullade och solade och gick barfota i sanden.

Turistsäsongen börjar inte förrän Memorial day, så vi har vidderna för oss själva. Det är en väldig skillnad mot Manhattan, men vi kan hantera det.

Nöjda nu

Vi är mätta nu. Mätta och nöjda. Till skillnad från inn-et som vi bokade innan vi kom till ön, var restaurangen väldigt barnvänlig. Det är ett etablerat faktum att Julias fötter är hälften så stora som servitörens. Charlottes schnitzel var dubbelt så stor som den behövde vara. Efterrättsbrownien var precis lagom för fyra. Go figure.

Vi fick faktiskt inte bo på där vi bokat ety vi hade en treåring med oss. Den lama ursäkten från innehavaren var "vi har en grävskopa i trädgården", men den verkliga orsaken var nog att huset var byggt 1860, så kan det också vara. Oh well, vi fick plats på ett mysigt hotell närmare stranden, det kan också duga. Det finns en dörr mellan våra rum, så just nu sussar Julia i det ena medan de stora bloggar i det andra. Och dricker Mias playground. Semester är en bra sak.

På stranden i Milford

Där kan man gå barfota. Där kan man bygga en säng med en pinne i och äta cheddarfiskar i regnbågens alla färger. Där kan man vada i pölarna som lågvattnet lämnat bakom sig. Solen är varm, även i ytvattnet. Där kan man ligga på en älgfilt och dricka termoskaffe med Charlotten som äntligen fått komma hem till oss. Där skar kameraobjektivet slutgiltigt ihop. Där kraxar vaktpapegojan bye-bye när det är dags att gå hem. Vi gillar stranden i Milford.

Resten av dagen åt vi pannkakor på IHOP och lekte på Banana Republic. Julia var lite bekymrad, först över att pappa köpte så mycket kläder "det får man inte", och sen över att han inte köpte alla plaggen i butiken "du lämnade lite här". Sa hon inte, men det kunde hon ha gjort. Tur att Charlotte kom och löste ut oss!

Övriga aktiviteter:
*Äta sushi på East
*Boka färja och logi på Martha's Vineyard torsdag-lördag
*Köpa baglar på Shop 'n' Stop
*Spela Kleine Fische och fnissa

När fötterna vaknat igen

Vi höll oss i ett begränsat område igår, mellan 42nd och 58th, Madison Avenue och Broadway. Vi promenerade runt med Julias stroller och gjorde strandhugg på Toys'r'us (och åkte pariserhjulet!) och Olive Garden på Time Square (det här är andra gången jag äter lunch på den restaurangen, faktiskt, där brukar jag luncha när jag är på Manhattan ;-)). Sen gick vi på Hearnsey's och luktade på chokladen, och så tvärs över gatan in i M&M's world. Inte för att M&M är så gott egentligen, men varumärket är ganska magiskt. Vi sneddade genom Rockefeller Center och tog en paus på en innergård där Julia sprang runtrunt en liten damm, och faktiskt inte trillade i den alls, medan jag och Lars satt och solade bland tulpanerna. Så småningom knatade vi vidare till FAO Schwarz och lekte och lekte och lekte, och sen blev det kväller.

Vi var väldigt trötta, inte minst i fötterna när vi kom hem igår kväll. Efter att ha traskat fram och tillbaka i tåget för att hitta rätt vagn att gå av ifrån i Milford, valde vi kvällsrestaurang lite lagom på måfå och hamnade på Chili's på Boston Post Road. Där sprang vi helt slumpmässigt ihop med ytterligare en kollega från Sverige. Under senaste veckan har vi faktiskt träffat alla de svenskar som jobbar på USA-kontoret just nu (varav två i fikarummet på kontoret i Linköping, det är iofs lite fusk). När klockan var nio, sov både Julia och jag sött.

NY, vi kommer!

Nu är vi helt i takt med tiden. Julia däckade i min famn igår kväll och sov sedan gott på soffan medan vi åt post-hamburgarglass och pratade jobb och strunt med Ulrika, Micke och Leif. Idag skiner solen, och vi ska ta tåget till Manhattan. Mot pariserhjulet på Time Square!

Väl omhändertagna

Vi har precis återvänt till baslägret efter en dygnslång utflykt till Anders och Maria i Oxford, där vi verifierat att döttrarna Cassy och Chrissie verkligen finns. Jag har hört ryktas om dem, men kände mig inte helt övertygad förrän jag fick träffa dem personligen - senast jag såg deras föräldrar fanns nämligen ingen av dem. Men det fanns två mycket konkreta, sociala, glada och bedårande barn i det stora och gästfria huset. Att ligga på bokstavsmattan i ett soligt lekrum är ett bra sätt för en mamma och pappa att bota sin jetlag, och för en liten Juliatott funkar det alldeles utmärkt att få en ny kompis och susa runt i full frihet bland alla leksaker.

På vägen hem köpte Lars nya golfklubbor, och sen investerade jag i nästan lika många Sandra Boynton-böcker. Åtta. Om birthday monsters och kossor och dinosaurer och hippos och grisar och valpar. Vi har läst allihopa, och det lär hända igen. Nu laddar vi om för kvällen, när vi ska hälsa på Ulrika och Micke. Vi känner oss ganska väl omhändertagna, måste jag säga.

Du sa inget om Christer Björkman

Det gick busbra att resa med nästan-treåring över Atlanten. Faktiskt lättare än att flyga långt med bäbis, ety den unga damen både kan sysselsätta sig och gå själv till gaten, åtminstone bitvis. Nu fuskade vi iofs och hade med oss strollern i handbagaget, vilket var väldigt bra när vi landade klockan åtta på kvällen, då Julia borde vara ungefär sex timmar in i sin nattsömn. Hon sov mycket riktigt djupt vid landningen, så det var skönt att kunna välta ner henne i vagnen i väntan på bagage och hyrbil. Resrutten Linköping-Amsterdam-JFK får väl godkänt, även om fyra timmar på Schiphol är i längsta laget. Nå, vi hann köpa en bok, jaga en radiostyrd bil, titta på gadgets och parfym, elektronik och Van Gogh, springa gaten runt fjorton varv med en liten indisk kille och vila en stund innan boarding sen, så det funkade. Det är betydligt enklare för oss att flyga klockan 12 från Linköping än klockan 10 från Arlanda, även om det blir ohyggligt sent på natten i kroppen innan vi kommer fram.

Det där med karta och sånt hade vi glatt rationaliserat bort, så vi åkte på Lars magkänsla från JFK till Milford, och sen blev vi telefonguidade sista biten fram, strax innan midnatt, av självaste värdinnan - som sedan åkte till flygplatsen för vidare transport till mässa i sin namnestad i North Carolina tidigt, tidigt i morse. Vi har lite prat att ta igen när hon kommer hem igen senare i veckan. Jag och Julia var uppe och åt frukost med henne strax före sex, men sen somnade jag om. Och drömde mer än lite osammanhängande. Visste ni att Charlotte tillexempel har Christer Björkman, schlagergurun, inneboende? Men han hette Martin och ägnade sig åt att skriva copytext inför Schlager-EM. Samt en kille som heter Putte och en tjej som jag aldrig såg, hon lät mest. Det var ett helsike att komma åt badrummet, men det var nog mest en bekväm konstruktion för att slippa vakna ur min post-frukostslummer i soffan. Lite fånigt att somna om i soffan, när Charlotte har ställt sängar i alla rum och köpt mjölk och donat inför vår ankomst, men på det sättet kunde jag iaf låtsas att jag höll den lekande Julian sällskap. Hjälpligt. Tillslut, framåt niotiden i morse, hintade Lars om att han fixat kaffe, så då vaknade jag och fick högst ouppdiktade chokladkakeflingor med mjölk till min kaffekopp. Vi är i USA. De äter sånt här.

Dokumentationsbuggen(TM) är rättad

Idag har jag för första gången verkligen träffat den arketypiska dokumentationsbuggen i verkliga livet, nämligen den med beskrivningen "det saknas ett mellanslag i manualen". Den fanns på riktigt! Det är en mytomspunnen bugg, men nu har jag mött den, livs levande, rapporterad, prioriterad och allokerad för att rättas av mig. Jag har gjort mitt nu. Det är dags att ta semester.

Ny look

Oj, nu tog den blå färgen slut. Vi får se om det är såhär det ska vara.

Karl Fazer Maya

Nu blir det reklam. Dagens impulsköp, Karl Fazer Exclusive Thin Maya, var en riktig hit. 70%-ig choklad, en tydlig chilinyans och riscrisp. Smaken är ganska långt ifrån Fazer blå, men god ändå, i synnerhet till en kopp kaffe. Min vanliga vuxenvälling (varm mjölk med en ristretto i) funkar fint, men den gör sig nog ännu bättre till en något mer renodlad espresso-på-maten.

Första parkett

Vi satt ganska nära scenen på konserten igår.

När somliga jagade signerade skivor, tog andra chansen att testa på hur det känns att stå på den.

Vem är jag, vem är du?

Det kom en oskrynklig utmaning, så jag vecklar ut mig över mig själv:
Jag är: inkännande, välformulerad, kreativ, informationsliterat, fåfäng, lite för snäll
Jag är inte: dogmatisk, tjurskallig, sportig, okänslig för andras inställning, så odum
Jag tycker om: möten med vänligt sinnade människor, vardagsabsurditet, god mat och dryck, musik, bra design, att behövas
Jag tycker inte om: att ta mig vatten över huvudet, skräckfilmer, utanförskap, att köra bil i vänstertrafik
Jag vill ha: fler barn, städhjälp, kreativ omgivning, större garderob, sju veckor ledigt i sommar
Jag vill inte ha: osämja, silikonbröst, ärtsoppa, dissonans i själen eller hund
Jag har: omvärldsbevakning, världens bästa familj, fantastiska vänner, min egen stil, självbevarelsedrift
Jag har inte: absolut gehör, långa ben, tråkigt, tillräckligt många klänningar, några bloggskrivande vänner som inte fått den här utmaningen redan. Patetiskt, jag vet.

Kvällssol - int är det så odumt

När vi kom hem från jobbet och dagis ville varken Julia eller jag gå in, så vi stannade ute och öppnade paketet som låg på trappen - en finfikakartong med avsändare från München. Kaffe och choklad - min Tina vet hur man firar Mior.

När Lars kom hem var vi fortfarande ute i solen, så vi släppte ut utemöblerna ur garderoben och trixade ihop vårens första utemiddag snabbt som ögat inne i köket - andouiller, pasta och pesto. 12 grader i skuggan, och några till i solen, så vi hade inte särskilt bråttom in sedan - vi testade Tinas kaffe med whiskychokladpinne i också medan Julia fnuttade runt och pekade på fågelholkar och provrullade gräsmattan. Det funkade alltihopa.

Jag är nöjd, nöjd, nöjd

För vi har biljetter till Anders & Putte på söndag. För att vi kan utrusta en expedition till Stockholm bara för att gå med Julia på konsert. Och för att Anders & Putte gör världens bästa känslomusik för små och stora.

Lurbusdagen är här

Vi hittade aprilskämtet i morgontidningen direkt. Näää, sa Julia, efter att ha kastat en blick på grafiken, lejon mitt i gatan, det får man INTE ha. Det är ett lurbus, fastslog hon efter att ha fått en snabbintroduktion till aprilskämtets anatomi och fysiologi till äpppeljuicen. Vi får väl se om det dyker upp några fler under dagen.