Framme i München

Vi fick en något bumpig flight till München, det började med att avfärden blev en och en halv timme försenad pga dåligt väder i Bayern, och när vi väl närmade oss målet träffade vi en hel del luftgropar. Inte jättekul när det knakar i det ganska lilla flygplanet tycker jag, men Julia var jättenöjd - tack snälla mamma för att jag får åka flygplan! Det är kul att flyga! "Mhm" sa jag, med ett krampaktigt grepp om armstöden, och upprepade tyst mitt mantra "inte överföra min rädsla till mitt barn, inte överföra min rädsla...". Det verkade funka, märkligt nog.

Våra värdar flyttade i våras, så vi får utforska en ny del av München. Det är lite spännande att inte riktigt veta var vi befinner oss, men det spelar inte så stor roll, vi är ändå här för sällskapet.

Agricola

Vi kom äntligen till skott och spelade ett helt parti Agricola idag hemma hos ett par kompisar. Lars fick spelet för ett år sedan, och vi har plockat upp det, läst reglerna och sorterat plupparna ett antal gånger, men det krävdes medspelare som redan kunde spelet för att vi verkligen skulle lyckas komma igång med ett parti. Spelet innehåller oändliga mängder kort och komponenter, men var fullt spelbart när vi väl kommit in i det, även om vi har en bit kvar innan vi lurat ut strategin. Lite magiskt är det iallafall att vi lyckades sitta alla fyra vuxna och spela närmast ostörda i drygt två timmar, de tre barnen sysselsatte sig i stort sett själva. Heja dem!

Själv är bäste kock

Vi gjorde en spontan utflykt till Vadstena för att äta lördagmiddag, det var mysigt men inte så gott som jag skulle ha önskat mig, restaurangens kök har definitivt blivit sämre sedan sist jag var där. Lars lamm med kantarellragu smakade bra, men cognac- och grönpepparsåsen till min kalvytterfile smakade mest tomat, creme bruleen hade delat sig och Lars enstaka glas rödvin kom från en flaska som förmodligen stått öppen ett tag. Nä, då vinner smakupplevelserna som man kan få hemma i vårt eget kök. Igår helgrillade vi entrecote, marinerad i rapsolja, soja, råsocker, rödvin och basilika, och åt upp den tillsammans med ugnsrostad, klyftad färskpotatis samt jordgubbssallad med getost och mandelspån. Lunchpyttipannan som vi gjorde på resterna spöade faktiskt kvällens restaurangsmaker.

Resa i västerled

Den här samlingen, plus fotografen, gjorde Liseberg i måndags. En lysande dag med halvtaskiga väderutsikter och busbra åkväder. Det blev lite blött i slutet, men det kan vi väl iallafall delvis skylla på Flumeride.

Jag vallade Ville medan resten av skocken åkte karuseller och berg-och-dalbanor under större delen av dagen, eftersom graviditet och åkband går lite halvbra ihop.

Somliga tyckte att det var helt onödigt att ha mer än en fot i marken åt gången.

Andra ville helst flyga.

Själv nöjde jag mig med en tur i pariserhjulet.

Dagen efter var båda barnen lite trötta, så det var lagom rafflande med en roddtur.

Jordgubbspaj - trial and error

Kesella eller philadelphiaost, same-same, tänkte jag, men där hade jag fel. Kvällens jordgubbspaj blev visserligen god, men alldeles för gungig och såsig, så kesellan har förmodligen hållfasthetsegenskaper som philadelphiaosten saknar. Nästa gång ska jag överväga att faktiskt följa receptet:

Pajdeg:
3 dl vetemjöl
1/2 dl socker
125 g smör eller margarin
1 msk kallt vatten

Kör till en deg i t.ex. matberedare, låt vila 30 minuter i kyl. Tumma/kavla ut degen i en pajform, ca 26 cm i diameter. Förgrädda 10-12 minuter i 200 grader.

Fyllning:
1 l färska jordgubbar
1 dl kesella (ej att förväxla med philadelphiaost)
1 dl vispgrädde
1 dl philadelphiaost
2 ägg
3/4 dl socker

Rensa och skiva/kvarta jordgubbarna och strö ut dem i det förgräddade pajskalet. Vispa resten av ingredienserna till en slät smet och häll den ovanpå. Grädda i ca 20-25 minuter, eller till fyllningen stannat.

Semesteravbrott

Jag loggade in på jobbkontot nyss för att tidrapportera juni innan det är försent, och konstaterade att jag hade 100 mail i inboxen som jag inte ska läsa nu, de får vänta till i augusti. Men lite dåligt samvete har jag ändå, och det är väldigt påtagligt i magen när jag blir stressad nu, det är inte bara fjärilar som far runt, utan även ett litet liv som protesterar genom att kullerbytta sig. Så, nu lägger jag locket på inkorgen igen och återgår till att vara semestrig och avslappnat gravid istället. Idag kommer storebror med familj och hälsar på, det ska bli jättekul.

Nytt för idag, slut för idag

Idag har jag lärt mig att spela det ädla kortspelet Gurka, lyssnat på Nouvelle Vague på Spotify och byggt en laxvänlig sås av creme fraiche, lemoncurd och tabasco. Dessutom har jag gjort en massa andra trevliga saker som jag testat på förut, tillsammans med några av mina favoritmänniskor. Dags att träffa kudden nu.

Astrid Lindgrens Värld

På taket hos Lovis

Man blir både snäll och snygg av pannkaksbuffén

Tjillevippen!

Pippis pappa håller hov

Lilla fröken på Lilla Gubben

Man lär sig mycket nyttigt av den som sitter på ljugarebänken, för dagen placerad på svalast möjliga ställe

Dansa, Abbe!

"Dö och låta leva"

Såhär nyhemkommen från kvällens bokcirkel postar jag lite blandat tänk om kvällens ämne:
Dö och låta leva - 2009-06-05

Nu har jag läst de första 38 sidorna, och om jag fick välja skulle jag faktiskt inte läsa fler. Språket är fyrkantigt med för korta meningar. Miljö och personbeskrivningarna är alldeles för detaljrika. De goda är artiga, spelar volleyboll, respekterar sina föräldrar och prioriterar skolan över sex. De onda super, gör inbrott, röker vid förbudsskyltar och klampar in på nytvättade golv UTAN ATT TA AV SIG SKORNA. De oetiska snygga föreslår trekanter. De oetiska fula sover på soffan istället. Forskningsledaren kladdar på sina doktorander.

Nä, såhär långt är jag inte imponerad, det är alldeles för enkelt.

Dö och låta leva - 2009-06-07
Det blev faktiskt bättre när man kom fram till själva tankeexperimentet och handlingen därikring - när präktige Birger och genomegoistiske Joel får dö och hamna sida vid sida på intensiven hos de skrupelfria kirurgerna. Men personbeskrivningarna och språket - bitvis får jag krupp. Författarna bangar inte för sexscener, och det funkar väl sisådär, men när de ställer sig brevid huvudpersonen, som har tydliga paralleller till en av författarna, och beskriver honom som "63 år, tvåbarnsfar, gift med en kvinna, med vilken han hade regelbundna samlag", då blir det inte särskilt medryckande.

Nästa gång ska vi läsa en modern klassiker - Jack Kerouacs "On the road" eller "På drift" eller "På väg". Det är hög tid att jag läser den.

Nere vid Umeälva

På hemväg från Sandkammen.

Det fanns gott om midsommarblomster.

Ska vi gå en bit till?

Stenarmen var längre förr

Men den räcker till för den som nyss fyllt fyra

1-2-3-4-5-6-7

Har ni lyssnat på gulsparven någon gång? Den där fågeln som räknar och räknar, och ibland kommer den ända fram till sju, men oftast fastnar den på sexan. Ett-två-tre-fyr-fem-sex. Ett-två-tre-fyr-fem-sex. Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sju. Ungefär så har det varit här, mest hela kvällen. Vi har nämligen haft sju barn i springbar ålder att hålla reda på ute på gräsmattan ikväll, Cornelia, Hanna, Felix, Jakob, Maja, Valentin och Julia. Barn nummer åtta, Viktoria, är bara fyra månader, så henne har vi inte behövt räkna, eftersom hon inte rullar iväg på egen hand. Det har varit full trafik mellan gungorna, hammocken, sandlådan och dammen, och trots allt har vi hunnit med att prata med både Tina, Ralph och Nicole. Helt otroligt, och riktigt, riktigt roligt.

Semestermiddag

Vi landade på Rex till middagen. Gott, gott, gott. Julia fick hamburgare och vaniljglass med jordgubbar, medan vi klämde i oss kalv "steak tartare", moules frites, brottmålet (entrecote med ratatouille och bernaisesås), följt av smultronsorbet med rabarberconsommé och yoghurt smaksatt med fläder och blåbär, citroncoulis och sirapstekt knäcke. Vi äter alltid goda saker, av princip, men det här var lite utöver det vanliga.

Nostalgi i näsan

Efter en myskaosig lekdag på Gammlia med gamla och nya kompisar i blandade storlekar drällde vi ner på stan och köpte te i Kungspassagen. Där finns det sorter som jag inte stött på någon annanstans, sådana som smakar Kafé Björksta och Emmas etta på Mariehem och gymnasietid i största allmänhet. Jag pratade lite med tjejen bakom disken, och hon konstaterade att det är ganska många hemvändare som gör ett stopp på Tehörnan. Det är väl madeleinekakeeffekten, det sitter många minnen i näsan och gommen.

Glad midsommar!

Kranskulla

Stå alldeles still så ska jag ta bort den där ögonfransen.

Okej, nu har jag haft den ett tag.

Gabriels tur!

Och Mia-Nathalies!

Helgens svartaste trafikdag

Eller årets svartaste trafikhelg. Jag vet inte så noga. Vi har iallafall tagit oss från Linköping till Sundsvall utan större missöden än en fet kö utanför Gävle och en passage förbi en alldeles färsk krock utanför Söderhamn - sådär så att bilar stannat för att hjälpa förarna, men inga räddningsfordon kommit än. Julia hade den goda smaken att sova i baksätet under den regniga eftermiddagen, och vara glad och yster ända fram till elvatiden. När vi landat på hotellet däremot, blev det stor gråt och tandagnisslan, och det är så mycket bättre att hon ballar ur här än i baksätet. Lagom duktig tjej! Imorgon har vi en etapp till, vi ska avverka Sundsvall-Vännäs innan det är dags för midsommarfirande med kusinerna i Fällfors. Fyrtionde året i rad, säger de som vet, men det första utan morbror Åke.

Livets mysterier

Hur kan man undgå att vakna när två män hamrar på fasaden precis utanför sovrummet? Julia är en osedvanligt trygg liten person, hon sover som en klubbad säl genom bankandet. Undrar hur hon gör.

Privat eller offentligt? Ce n'est pas un post.

Det är ju så olika det där med vad man väljer att inte skriva om i sin blogg. Somliga skriver inte om städning, själv är jag restriktiv när det gäller mitt jobb, trots att det är viktigt för mig, och inte alltid stannar på kontoret när det är dags att hämta på dagis. Samtidigt som jag gärna vill verka professionell och (lagom) ambitiös i mina läsares ögon, vill jag inte referera sånt som händer på jobbet i min privata blog. Därför blir det inget inlägg om kulturkrockar, och hur det kommer sig att jag känner mig som en sällsynt dålig amerikansk medarbetare just nu. Trots att det kliar i fingrarna. Men hur är det med den där yrkesmänniskan Mia, ska hon inte uttrycka sig alls i sociala media? Jag fnular på ett lämpligt forum och avstår ifrån att kringkasta mina funderingar om jobbet så länge. Ni får nöja er med att läsa om barn, mat, böcker, spel och annat blandat tänk istället.

I haz ur micro

Den här fina, fina killen jobbar jag med. Bilden, som är tagen i vårt kök, landade i min mobil när jag stod vid ett rödljus på väg hem för att släppa in mina kollegor. Hur kom han in? Inte nog med att mina arbetskamrater är blixtrande intelligenta, de kan snacka sig förbi snickare också. Huset står kvar efter jobbfesten, både kastrullen, micron, stavmixern och kollegorna överlevde.

Internationell matmarknad i stan

Sträckan mellan Gyllentorget och Trädgårdstorget var sig inte riktigt lik idag, en förändring till det bättre. Den var fullproppad med matstånd från diverse europeiska länder, med ungerska korvar, franska ostar, tyskt bröd och engelsk fudge. Kontorets jourhavande fransman tog sitt ansvar och bjöd oss på en specialitet från Bretange, kouign amann, som smakade smörigt och karamelligt. Vi skippade kvällsmatlagningen och åt franska crepe (Julia) och spansk paella istället. Det är inte riktigt läge för en massa märkliga ostar, men jag köpte iaf ett par obskyra korvar att bjuda mina öldrickande kollegor på imorgon. I ett anfall av "jag-vill-sova-i-min-egen-säng-istället-för-i-en-regnkall-stuga-i-skärgården" lyckades jag nämligen routa om morgondagens releaseparty från Kalles stuga på en ö i S:t Annas skärgård till hemma hos oss. Inte särskilt exotiskt, men definitivt bekvämt. Sill, grill och jordgubbar ska nog funka i stan också.

Bullen i ugnen

Den här bäbisen verkar ha allt, hjärna, hjärta, händer, fötter och magsäck. Ultraljudet visade en livlig liten krabat som sprattlade runt och sög på tummen, tillochmed barnmorskan blev begeistrad. Det ska bli så fantastiskt spännande att få träffa lilla liten och upptäcka vem det är som bor i min mage, men jag hoppas att det dröjer sisådär en 20 veckor till innan vi får reda på det. Färdigbakat är bäst.

Valresultatet

Kul att nagelfara valstatistiken för Linköping. I mitt distrikt, Ryd 1, röstade 61.1%. När vi var och röstade träffade vi valsedelutdelande representanter för de två partier som fick flest röster, Moderaterna (19.8%) och Piratpartiet (18.5%). Sossarna fick 15.7 och Miljöpartiet 15.5. SD fick 0.4% av rösterna. Man kan tycka att det är stora siffror för Piratpartiet, men då får man lyfta blicken till raden för Ryd 5, som hade samma vallokal. I Ryd 5 fick Piratpartiet 37.2% av rösterna, och ja - det är där studentkorridorerna ligger.

Potatissallad med lime och bacon

Dagens variation på potatissalladstemat:
Lagom mycket kokt, kall färskpotatis
2 dl matlagningsyoghurt
rivet skal från 1/2 lime
pressad saft från 1/3 lime
8 strimlade blad basilika
2 strimlade salladslökar
svartpeppar
salt
1/2 paket knaperstekt bacon ovanpå.

Den kan man äta tillexempel med ugnsstekta kycklingfiléer marinerade i lime, olivolja, soja och vitlök, i sällskap med östgötska körsbärstomater, isbergssallad och melon. En riktigt glad nationaldagslunch.

Gunga, gunga, gunga

Bästa körfesten någonsin, förresten! Efter en ganska vanlig mat- och pratsittning med sång och helt ok cateringbuffé, fick vi veta att det var dags att lätta på klädseln och skaka ner maten med afrikansk dans. Det kändes fånigt att stå och gunga till afrikanska trummor i ungefär sexton takter, och sen blev det fantastiskt kul. Vi upptäckardansade en god stund och tittade efter vad det fanns något fint uppåt, nedåt, åt sidorna och bakom oss. Sen armbågade vi oss runt i ring en stund innan vi viftdansade oss fram till vår dedikerade klappartner, lekte klapplek och hoppade runt varandra. Ofantligt kul. Jag tog det lite lugnt med hoppandet, men när jag inte har någon mage så småningom kan jag absolut tänka mig att gå en kurs eller två i afrikansk dans. För det blev jag glad av.

Parkeringshusparanoia

Hemma efter körfesten i Domprostgården nu, i ett stycke och alldeles oantastad. Men visst är jag försiktigare än vanligt. Jag tömde handväskan på plånbok och jobbtelefon innan jag åkte, ifall någon skulle vilja ha min väska mer än jag gör. Jag funderade på vilken plats jag valde i parkeringshuset (ganska i mitten) och ångrade mig sedan för att jag inte valt en plats så nära infarten som möjligt, för att minimera sträckan som jag behövde gå inne i parkeringshuset. När jag kom tillbaka för att åka hem vid halvelvatiden blev jag glatt överraskad över att byggnaden var upplyst, och såg mig förstås noga omkring innan jag gick in i garaget. Sen var jag noga med att vänta med att indikera vilken bil jag var på väg till och låsa upp dörrarna tills jag sett att ingen var i närheten av den. Väl inne i bilen låste jag dörrarna omedelbart, innan jag startade motorn och körde därifrån. Riktigt fullt såhär paranoid var jag inte innan mordet i Lambohov förra veckan.

Tusen gånger starkare

Parallellt med kvällens maratonstafettläggning (se där, en riktigt komplicerad gren, parallellmaratonstafett!) lyckades jag läsa den bok som Maria stack i näven på mig häromdagen efter en diskussion om tonårstjejer som sticker ut och vilka effekter det kan ha. Om du ska läsa en svensk ungdomsbok i vår, så läs Christina Herrströms "Tusen gånger starkare" från 2006. Den tar ett skönlitterärt grepp på gamla kända rön från den svenska skolan, nämligen att pojkar uppmuntras att ta merparten av utrymmet i klassrummet medan tjejerna förväntas gjuta olja på vågorna och hjälpa till att skapa ett bra arbetsklimat runt de stökiga gossarna. Men vad händer när det dyker upp en tjej som inte ställer upp på reglerna? Lysande läsvärd.

Så lite som möjligt

Jo, jag tror ni har en poäng i det, att prata så lite mord som möjligt. Vi får se hur lite det blir.

Extrainkallat föräldramöte på dagis i eftermiddags, det var bara jag och en mamma till samt två ur personalen som kom dit, men så var det kort varsel också. Vi hade valt olika vägar att gå, vi har fortfarande inte sagt något till Julia, medan den andra familjen, som bor på Enskiftesgatan, berättat vad som hänt för sin femåring, med alla detaljer de kände till. Vi kom överens om att inte göra någon stor sak av det från personalens håll, men svara ärligt på frågor och funderingar som kommer upp (och frågorna lär ju komma, eftersom en hel del av barnen bor i Lambohov och passerar tunneln på väg till förskolan). Annandag pingst är arbetstidsbortförkortad för min del imorgon, så Julia och jag är lediga imorgon också. Härligt, inte minst med tanke på sommarvädret. I kväll satt vi ute till klockan blev halv tio, uteplatsplattorna håller värmen bra efter en heldag med sol. Än så länge har vi inte fått slut på variationer på potatissallad, rostade valnötter till grillskivorna var en hit, följda av rabarbersoppa med vaniljglass och jordgubbar. Jag hittade inget recept som gjorde exakt vad jag ville, så jag blandade och gav till ett eget, lagom till 6-8 personer:

Soppa:
700 gram rabarber, fint skuren
5 dl vatten
2 dl råsocker
1 vaniljstång
1 kanelstång
1 dl vitt vin

Garnering:
0,5 liter vaniljglass (gammeldags vanilj)
några jordgubbar

blanda ihop samtliga ingredienser till soppan, koka upp och låt koka i ca fem minuter. Dela och skrapa ur vaniljstången. Sila bort rabarber, kanel- och vaniljstången. Låt kallna och förvara i kylskåp fram till servering.

Dela glassblocket i åtta lika stora kuber, lägg varje kub i en sopptallrik. Skär jordgubbarna i kvartar och arrangera stiligt ovanpå. Glöm bort att glass flyter. Häll soppan runt glasskuberna. Se kuberna kapsejsa och jordgubbarna flyta iväg. Fnissa, förklara att efterrätten var snyggare nyss, och servera.

Något att fundera på

Vad säger man till sin fyraåring, när det skett ett mord ett par hundra meter från hennes förskola? Än så länge vet hon ingenting, vi vuxna har pratat snett över hennes huvud idag. Dagis håller stängt i två dagar för studiedagar, planerade sedan evigheter tillbaka, och det är nog en bra sak. Men vi borde nog förbereda henne till på måndag. Hur gör man det?

S.O.S Affenalarm

Yay, det var ett spel! Tack och lov för boardgeek.com, min tyska räckte inte till för att lista ut hur det skulle gå till, trots att reglerna mest bestod av illustrationer... Tusen tack, bästa gudmor!

Ett paket!

Vi hittade ett födelsedagspaket på posten. Nästan lika stort som födelsedagsbarnet

Med ett lite mindre paket inuti. En lysande happening för en studiedagis.

Det var klätterapor därinne. Vi ska kolla hur de funkar när vi stekt lunchplättar.

Bokcirklad igen

Ikväll har vi haft bokcirkel igen, vi har varit riktigt flitiga under våren. Målet för kvällens övning, "Djur" av Joyce Carol Oates, var en välskriven historia om trasiga collegeflickor, kort, tät och erotiskt laddad. En bra bok, även om jag inte är toksugen på att läsa mer av hennes omfattande produktion. Och det var trevligt att dricka te, prata bok och okynnesspela ett parti Verflixxt!. Efter att ha avverkat Barack Obama, Jenny Downham och Oates är det dags för en svensk bok nästa gång, nämligen "Dö och låta leva" av Olle Sahlberg och Emma Söderhjelm. Den verkar ha ett spännande upplägg, ska bli intressant att läsa. Jag har redan beställt den från Bokus tillsammans med de första böckerna ur Philip Pullmans serie om Sally Lockhart - vi såg BBCs filmatisering av "The Ruby in the Smoke" som gick på TV1 igår, och den inspirerade. Den bar lite drag av Laurie R. Kings berättelser om Mary Russell tyckte jag, och det kan ju aldrig vara fel.

Blandade länkar

Idag har vi tagit det väldigt lugnt, med evighetsfrukost, pusslande och spel (somliga gav sig ut på golfrunda respektive springtur istället). Framåt eftermiddagen gjorde vi en utflykt till Gamla Linköping med utomhusteater, den var faktiskt precis som i recensionen. Efteråt klämde vi bland annat i oss den mumsiga chevrepajen i valnötsskal, creme brule och jordgubbar. Det var inte synd om oss alls, inte ens om mig som inte kompletterade supén med ett glas jordiga päronskrutt, ett rosévin som hade förtjänat en bättre recension enligt smakpanelen.

Och när jag ändå är i gång och länkar, här finns världens finaste tjeja på bild. Tycker jag, alltså.

Bättre och bättre dag för dag

Idag är vi däremot pigga och glada. Vi har skickat Charlotte och Kristian till Rist och beräknar att se dem till frukost imorgon igen, undrar vad vi ska hitta på resten av vår lördag?

Trötta nu

Nä, vi hade nog för trevligt igår, helt enkelt. Vi är slagna lite till mans idag, det blir sunk och kokta ägg, ost-i-handen och vindruvor för hela slanten. Lilla liten ligger i Nalle Puh-soffan och svettas igen. Den planerade sparrisutflykten får vänta på bättre väder. vi lägger oss för ankar idag. Tur att det inte kräver så mycket energi att spela spel, vi har några nya att prova sedan igår.

One more kalvstek for the grill

Jag har preppat en bit kalv med grönpeppar, vitlök, lavendel, rosmarin och ancho och låtit den åka ugn upp till 65 grader. Undrar om den blir bra att grilla nu, eller om jag ugnade ihjäl den. Nå, det kanske inte blir grillväder idag hur som helst, och isåfall funkar den säkert att äta som den är.

Skrubbeliskrubbskrubb

Svensk färskpotatis skrubbad och skjutsad in i ugnen. Den ska bli rostad potatissallad till eftermiddagens/kvällens semiöppna grill, är det tänkt. Håll en tumme för att himlen inte passar på att öppna sig samtidigt. Efter potatisen står rabarbrarna näst i tur, undrar hur mycket rabarberpaj det går åt för att mata 15 pers i varierande storlekar. Nå, det märker vi.

Och hur har helgen varit?

Okej, då. Here goes: Jag pratade precis med mor och far om vad som hänt i helgen. Här i Linkeboda har det varit studentmusik, födelsedagsfest, jetlagomställning, solsken och picknick i parken för hela slanten. Pappa har varit i Luleå och lett dialogdagar för Röda Korset, lyckat men intensivt. Mamma då? Jo mamma har nattvandrat i Vännäs tillsammans med en f.d. kollega och träffat på gamla elever. I sällskap med ett basebollträ. Även om mamma träffade gossarna med basebollträet, var basebollträet inte i närheten av att träffa mamma, men jag fick en chock när hon berättade ändå.

Jag trodde någonstans att oroligheterna skulle ha blåst över efter förra helgen, att det fanns Vännäsinfödingar som drar omkring på byn med i sällskap med basebollträbärande yngel en lördagkväll, det hade jag inte föreställt mig. Polisen hade gjort ett gott jobb igår natt, och det blev inga sammandrabbningar, men stackars, stackars människor som inte vågar lämna sina lägenheter av rädsla för vad som kan hända ute på byn. Jag blir så förbannad. Tänk om de där korkade, infödda fultrynena skulle prova på att bo i ett annat land där de inte kan koderna ett tag. Vi behöver inte exportera dem så långt, det skulle kunna duga med en utbytestermin. Vem vet, det kanske skulle kunna ge lite perspektiv.

Nä jag ska tänka lite till...

..innan jag lägger upp inlägget som fanns här nyss.

SOF-09 är nära

Imorgon är det SOF-kårtege genom stan, och jag har inte ens hört bygglåten! Skämmes. Jag försöker klimatkompensera genom att hålla tummarna hårt-hårt för att det blir fint väder hela helgen. Och att vi orkar dansa lite imorgon kväll, nu när vi har lejt ut lilltjejen till kusinerna.

Det är inte klokt på en fläck att det är sexton år sedan jag gick på SOF för första gången, men det behöver vi inte bekymra oss om. Det finns de som är mycket mer patetiska än jag på just det sättet.

Önskar mig en stilla natt

Nå, vi får väl se hur det blir med den saken, det är stundtals en ganska orolig tjej som sparkar runt i sängen där uppe. Hoppas att det inte blir någon repris på öronnatten mellan söndag och måndag, jag skulle gärna sova i natt.

Hej, Anonym

Tja, det ska ju finnas en första gång för allting. Jag har just fått min första verkligt anonyma kommentar på bloggen, "Så länge flyktingarna trakasserar Vännäsborna så lär Vännäsborna inte vara så pigga på att vara trevliga mot flyktingarna". Snacka om att dra alla över en kam. Jag har svårt att se dagisbarn och deras föräldrar dra omkring i flock och trakassera Vännäsborna på lördagkvällarna. Polisanmälan av individer som sysslar med trakasserier istället, skulle det kunna vara något? Nä, vad som skulle kunna motivera att man kastar sten på och hotar en hel folkgrupp kan jag faktiskt inte förstå. Förklara gärna.

Själv kan jag bidra med lite nyanser redan här. Det finns uppenbarligen många Vännäsbor som är pigga på att vara trevliga mot flyktingarna. Och tur är väl det.

Hemma-hos-rasism

Det händer så konstiga saker där hemhemma. Natten till söndag fick ca 45 flyktingar i Vännäs evakueras från sina lägenheter och bussas iväg från kommunen sedan en hord på någonstans mellan 30 och 70 personer dragit runt och hotat arabisktalande flyktingar i deras bostäder och kastat in sten genom deras fönster. Det ryktas om att upprinnelsen ska ha varit långvariga motsättningar på högstadiet/gymnasiet samt att en infödingflicka blivit misshandlad av en invandrare tidigare i veckan. Vad nu det skulle ge för berättigande? På den ljusa sidan kan man konstatera att den medborgardemonstration som hölls i kväll samlade nära en tiondel av Vännäs befolkning, och undgick att monopoliseras av en eller annan politisk organisation. Skönt att se att så många privatpersoner går ut och protesterar mot våld och rasism. Men det lär dröja innan man kommit till roten med saken och kan reparera någonslags förtroende, jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan de evakuerades kan känna sig trygga hemma hos sig själva igen. Om de alls kan tänka sig en framtid i Vännäs. Jag hoppas det, för annars vinner rasisterna, och så kan vi ju fan inte ha det.

Första passet mammagympa

En av låtarna på första mammagympapasset var "Lyckliga dagar" av Ted Gärdestad, en sång som ibland lät förvirrande lik Johnny Hates Jazz' gamla dänga "Turn back the clock". Just den associationen är kanske inte helt klockren för den som inte längtar efter förlossningen. Andra lämpliga låtar att inte spela under ett gravidgympapass:

* If I could turn back time
* Pleasure and pain
* Love hurts

Ont i örat

Det var inte riktigt lika mysigt att vakna av ont i örat, speciellt som värken debuterade klockan två i natt och återkom så fort Julia halkade ner från högläget på kuddtornet som vi byggt mitt i stora sängen. Stackars lilla trötta tjejen (och stackars hennes trötta mamma). Idag parkerar vi oss lagom halvsittande i soffan med nässprejen och fjärrkontrollen inom räckhåll.

Hela den lilla ängeln doftar förresten vanilj, eftersom hon använde stora mängder av min Vanilla Lace bodylotion som hårkräm efter läggningsdags medan jag satt i vardagsrummet och läste en bok i frid och ro igår. Oh well. Jag fick iallafall en liten stund för mig själv, och det luktade gott i sovrummet när jag kom upp.

Pillow talk

J: - Vad ska vi göra idag, mamma?
M: - Jag vet inte riktigt, vad vill du göra?
J: - Jag har ont i magen.
M: - Behöver du äta frukost eller gå på toa?
J: - Jag behöver gå till farmor.

Det var en ny sorts ont-i-magen för mig. Nu äter vi minifrukost och tittar på Dora en stund så farmor får en chans att kvickna till innan vi kommer och hälsar på.

Mini-pain au chocolate

Vi hittade en burk chokladkräm på Hemköp igår, så ikväll blir det experiment till kvällsfika. Ingredienslistan är inte särskilt lång:

1 rulle kyld smördeg
1/2 burk chokladkräm

Därutöver tarvades ett bakplåtspapper, en plåt, en degskrapa och en ugn, 225 grader varm. Och 10 minuters gräddningstid. Jag och Julia rullade ut smördegen, kletade på chokladkrämen, rullade ihop den igen och delade i tvåcentimetersbullar som vi lade på på sidan så att inte chokladen skulle rinna ut. Det visade sig vara en ganska kass plan, för bullarna flöt ut åt sidan och chokladkrämen med dem. Nästa gång vänder jag dem nog som vanliga kanelbullar och placerar dem i bullformar istället, så chokladen inte flyter så långt. Det luktar lovande, jag återkommer med en smakrecension när den lilla grodan har badat färdigt däruppe så vi får äta upp dem.

Nja, det var faktiskt inte så fantastiskt, kan jag konstatera en stund senare. Jag kunde ha varit liberalare med chokladen och använt bullformar, men på det stora hela finns det godare saker att göra med smördeg.

Inskrivning

Första riktiga barnmorskebesöket idag, allting ser bra ut såhär en liten bit in i femtonde veckan. Mitt blodtryck är nere i 110/70, det är en bra utgångspunkt - jag har ingen ambition att toppa de 180/100 som jag kom upp i innan Julia kom ut. Men med lite tur ska jag slippa preeklampsi den här gången. Det känns lite skumt att nästa barnmorskebesök dröjer till vecka 25, men å andra sidan har vi ett ultraljud till innan dess. Dessutom påstås det att det kommer att vara i mitten av juli om tio veckor och det känns inte alltför avlägset. Märkligt vad tiden är relativ.

Knappare och knappare

Det börjar bli svårt att knäppa byxorna nu, jag måste välja mina jeans med omsorg. Tur att klänningssäsongen kommer starkt, även om solen tar en paus för omgruppering idag.

Bröllop är festligt

Bröllop är alltid roligt, det är så kul att få vara med och fira den stora dagen. Igår fick jag se insidan av katolska kyrkan i Linköping för första gången, den var vacker, i synnerhet med de ljusgröna löven utanför fönstret. Det riktigt syntes hur de växte under tiden vi satt där inne. Vigseln hölls på svenska, engelska och tyska, och jag insåg att det här är det fjärde bröllopet i rad för vår del där cermonierna hålls (helt eller delvis) på andra språk än svenska.

Jag hade en kompis till den speltokige brudgummen till bordet på middagen, en Ralph som designade ett dinosauriespel 2002, jag ser fram emot att få testa det på nästa spelkväll.

Grillbehör

Efter en kylskåps- och fruktskålsstädning dekonstruerade jag ICAs recept på kumerasallad grundligt. Den fick återuppstå som tärnad ananas- och yapäronsallad i sällskap av en creme fraicheröra på mosad banan, en matsked curry, några droppar tabasco, svartpeppar och salt. Julia nöjde sig med frukttärningarna, medan jag och Lars rörde ihop de tu. Det passade alldeles utmärkt, och yapäronet gav den nödvändiga krispigheten och stadgan för att vi nästan skulle kunna låtsas att det var en potatissallad. Resten av ingredienserna hamnade på grillen: förkokta morötter och palsternackor samt paprika, halloumiost och djupfrysta, färdiga kycklingklubbor. Smakbalansen låg lite långt åt det söta hållet, men det funkade. Men trots allt känns det lite konstigt att laga en måltid utan potatis/ris/pasta/quinoa eller couscous. Lite fuskigt, liksom.

Bangalorisk barnledighet - hur funkar det?

Undrar hur konstigt det egentligen var för min indiska chef och hans amerikanska dito när jag glatt deklarerade att jag är gravid och kommer att försvinna från min tjänst i mitten av oktober för att återuppstå i samma funktion ungefär ett år senare. Nu är jag iofs anställd av det svenska dotterbolaget och går förstås på svenska arbetslagstiftningen, så det är inga tveksamheter på det sättet, men jag vet att det hade låtit ganska märkligt i t.ex. australiensiska öron att vara borta i ett år och räkna med att ha jobbet kvar och ha samma uppgifter när man kommer tillbaka. Jag har ingen aning om hur man brukar göra i Bangalore, även om jag vet att ett gäng av mina kollegor där är småbarnsmammor. "Four months?" sa min boss igår när jag berättade för honom. "No, a full year" sa jag. "OK, twelve months" sa han utan att låta särskilt förvånad. "Not a problem, we'll sort it out". Det känns ju bra.

Svårt att få ordning på sina fakta

Varje gång jag läser i Corren om något eller någon som jag faktiskt känner till, slås jag av hur lätt det är att få saker om bakfoten när man skriver. Det är en nyttig insikt för den som skriver i jobbet dagarna i ända.

Rena råvaror is the shit

Idag blev det inga fantastiska kreationer i köket, jag bjöd helt enkelt dottern på kokta ägg och jordgubbar till middag. Det funkade för henne, och jag slapp laga mat som luktar.

Julia fyller fyra år idag

Tack för klänningen, mormor och morfar! Den passar busbra, fast vi trodde att den skulle vara för stor.

Hello world

Om allt går som det ska blir Julia storasyster i trakten av första november. Vi var på ultraljud nyss, och jag har verkligen en bäbis i magen, den vinkade åt oss. Hurra! Julia tycker att den ska heta Guldiga Rosett Klänning, men jag lutar mer åt Alias Persson.

I vuxna kvinnors sällskap

Igår gjorde jag något som jag inte gjort förr - rattade hem till en av Lars kollegor och emulerade amerikansk hemmafru. Det var ganska spännande och väldigt trevligt. Vi var tio dippande och vinande (tja, Lokande, i mitt fall då) blandade väninnor till värdinnan som minglade och konverserade mer eller mindre trevande innan kvällens begivenhet startade, Bunco. När man spelar Bunco (ett hasardspel som spelas med tre tärningar, ifall du inte ids skärskåda wikipedia) behöver man vara fyra personer vid varje bord, så eftersom vi var elva, fick George Clooney vara med också, naken (och osynlig, dessvärre). Det funkade ganska bra, han spelade lite klantigt och var dålig på att föra protokoll, men på det stora hela skötte han sig bra. Bunco är ett väldigt socialt spel, där man flyttar runt bland borden och byter partner på ett intrikat vis, så att man får tillfälle att prata en stund med alla. Jag gick därifrån fyrtio kronor och ett antal bekantskaper rikare, en riktigt givande kväll.

Kalasplaner

Vi har inte haft något kompiskalas för Julia förut, men på söndag är det dags. Jag har surfat runt lite efter andras erfarenheter, och det verkar som att rätt svar för ett fyraåringskalas är "styr inte upp så mycket med lekar och sånt, knottarna har kul ändå". Det tycker jag låter bra. Vi fixar ihop ett glassfika och en fiskdamm, så får resten bli som det blir.

Kyckling med gräslöksost och pasta

Hej Martina. Nu när jag lurat hit dig, är det säkrast att jag bloggar lite mat.

Jag köpte färsk gräslök igår, och eftersom vi hade en slatt gräslöksost i kylen också, blev det en vårig pasta till middag ikväll. Jag strimlade två rejäla kycklingfiléer, hackade en schalottenlök och en vitlöksklyfta och fräste hela rasket. Under tiden muckade jag ihop ca 2 dl creme fraiche, en halv burk creme bonjour gräslök, en stor tesked dijonsenap, en skvätt pressad citron och en tesked flytande honung i en traktörpanna, där jag stoppade ner brynt kyckling och lök eftersom. Såsen fick puttra medan spaghettin kokade, och till slut klippte jag en halv kruka gräslök över hela härligheten. Gott. Vitt vin och kycklingfond skulle kunna rymmas i såsen, och pastan kan gärna ersättas av ris om man är sådan.

Hemmadag

Det var inte bara pluppen som blivit magsjuk i helgen, fick jag höra när jag ringde dagis i morse. Det lilla livet mår bra idag igen, hon har varit pigg och yster och i väntan på att få komma tillbaka till förskolan på onsdag, planerar hon för sitt fyraårskalas på söndag. Hon har valt att bjuda sex kompisar, vi får väl se hur många som kan dyka upp med såhär kort varsel. Vi cykelutflyktade till Ryds Centrum och beställde tårta till lördagens släktfirande också, blå tårta med blåbärssylt och rosa ljus ska det vara. Fint som snus.

Härlig hemlig helg

Helgens hemliga resa tog oss till Oxelösund och Nyköping. Vi lekte på Boda Borg, fikade vid havet, gick på fotosafari, spaade, relaxade, åt finmiddag, myste och spelade spel innan det var dags att åka hemåt igen.

En träsko som badas i stark färg.

Glad idag

Jag har nog fått harmoner istället för hormoner idag, för jag är glad. Solen skiner och den deadline som infaller idag är inte hård, jag har två veckor till på mig att slipa på dokumentationen för nästa release. Hurra!

Dagens artist

Jag vet bara en artist som sjunger om döda guldfiskar, bokklubbar och män i skägg på samma album. På norska till på köpet. Spotifya iväg och lyssna på Odd og Bob och Menn med Bart med Ingrid Björnov, det kan du behöva!

Gamla vänner och nya kompisar

F&M lät bli att tillbringa långfredagen på förlossningen, E tog med sig familjen och kom på lunchpaus mellan två förrättningar och K släpade sig upp ur sängen, så vi blev en tiohövdad skara till lunch. Vi klämde i oss provencalsk lammstek, ratatouille och klyftpotatis, plus några prinskorvar och improviserade ägghalvor. Jag glömde köpa stenbitsrom igår, och underkände den burk med utgångsdatum 2008-05-13 som maken grävde fram ur kylskåpet, så det blev räkor med lök, dill, senap, tokfransk creme fraiche och räkor i fyllningen. Mums.

Efterrätten blev en moddad svartvinbärstryffelpaj, med vinbären utbytta mot björnbär. Oj vad det funkade. Medan vi satt i trädgården och moffade i oss, sprang hela lilla barnmaffian ut och bondade med tre lite större tjejer på cykelvägen. Det slutade med att pluppen fick en ny bästis, S, en fyraårig tjeja som bor på andra sidan berget från oss räknat. Det är mycket närmare än det låter, jag lovar. S var ute och hängde med sin sexåriga storasyster och hennes kompis H, och H anförtrodde oss i ett förtroligt ögonblick "Det här är den bästa dagen i mitt liv! Äntligen har S skaffat en bästis, så hon slipper hänga efter oss hela tiden!" Trodde hon ja, nu kommer stortjejerna att ha TVÅ små snorungar som hänger efter dem.

De nya tjejerna var lite som vampyrer, de väntade vid tomtgränsen tills de blir inbjudna, och efter några turer ut och in ur trädgården vågade de sig in i huset en kortis. Så småningom bad H att pluppen skulle få hänga med hem till nya bästisen S. Jag följde med hem och hälsade på mamman och lämnade pluppen hos sin nya vän, och där stannade hon tills jag gick tillbaka och hämtade henne strax före sex på kvällen. De har en halv lekdejt på söndag, det vore väldigt kul om pluppen äntligen får en kompis hemmavid, så hon slipper ragga på ICA MAXI på helgerna...

Nya tider, nya arenor

Vi har jobbat in skärtorsdagen, påstås det, så idag var jag ledig med pluppen. Allt prefixas med påsk idag, så efter påskfrukosten påskritade vi påskkort med påskkycklingar och påskägg på, ja, ni förstår principen. Jag fick vända på min plan att först åka och handla mat och sedan sminka min lilla kärring - när all rekvisita var framme, var det lika bra att göra allt på en gång. Sålunda fick jag med mig en fräkning, förklädesförsedd sjalettgumma med katt och korg full av kort till affären. Hon fick många glada tillrop och gav bort sina kort till väl valda barn. Efter lunch gick vi tvärs över gatan till farmor och farfar i full mundering, fick lite godis och satt en bra stund i deras trädgård, och sedan var hon färdig med att vara påskkärring.

När jag var liten gick jag påskkärring i det närmaste grannskapet, för det var de människorna som jag kände och träffade till vardags. I pluppens fall ligger det närmare till hands att säga "Glad Påsk" och ge ett kort till ett barn som hon aldrig träffat förr, där den gemensamma nämnaren ligger i att båda råkar vara på ICA MAXI vid samma tidpunkt.Farmor och farfar förstås, men det är inte alls självklart att ringa på hos någon annan av grannarna. Det kan man fundera på en stund.

Hederstorsdag

Jag luftade min laxrosa vårkappa på väg till jobbet, det är fantastiskt lyxigt att kunna cykla när det är soligt och fint. Näst sista jobbardagen den här veckan, det funkar för mig.

Vad som är viktigt på riktigt

I eftermiddags fick pluppen bära med sig de leksaker hon ville ha till farmor och farfar, med begränsningen "du får bara ta med dig så många som du kan bära". Hon plockade raskt ut Lilla Gubben och Pippi ur den tillfälliga leksakshärvan, och vi vandrade snett över gatan för att äta middag innan jag skulle gå på körövning medan pluppen stannade kvar och lekte med kusinerna/somnade i en vrå. Så fort vi ringt på och skulle gå in, sa hon "Jag vill ha gosekaninerna istället. Gå hem och hämta dem.". Jag var trött och hungrig och ville inte alls gå hem för att hon ändrat sitt beslut från för trettio sekunder sedan, så jag blånekade en stund på trappan medan hon grät och stormade. Tills jag tog på mig stora empatihatten och såg att det verkligen var viktigt för henne, och förstod att när pappa är borta och att mamma också försvinner för kvällen, kan det vara bättre att ha gosekaniner med sig än Pippi Långstrump. Säga vad man vill om Pippi, men hon är inte särskilt gosig, om man jämför. Så vi gick hem igen och bytte leksaker, en manöver som tar ungefär en minut, och det var som om jag bytt barn också när vi ändå var hemma - när vi kom tillbaka till farmor och farfar var hon idel solsken, lugn, glad och trygg.

En av de svåraste och mest spännande sakerna med att vara förälder är att förstå vad som är viktigt på riktigt. Som jag ser det är det är lika illa att uppfylla alla önskningar som att sätta sig på tvären för sådant som verkligen spelar roll, men det är banne mig inte enkelt att förstå vad som är vad.

Tulipaner

Då blir man glad.

Småfuglarne!

Det måste vara vår idag - det är nio grader varmt, och jag vaknade nyss av fågelkvitter. Jag vill helst gå raka vägen på sommarklänningarna nu, men eftersom inte ens blåsipporna slagit ut än får jag nog vänta ett tag till innan jag gör mig av med strumpor och skor. Men med lite tur kanske Bosses har öppnat nu iallafall?

Var sak på sin plats, automatvapnen i skåpet!

Vi åkte till ICA Maxi för att handla idag, som vi gör nästan varje lördag. Berglins hade en träffsäker ruta om just den företeelsen i SvD i morse, men min upplevelse var något mindre likriktad än vanligt idag. Ingången till matvaruaffären var nämligen flankerad av uniformsklädda, grönmålade män med vapen på magen. De stod inte så nära att de på något sätt hindrade folk från att komma in, men min första tanke var "beväpnade uniformer - vad har hänt inne i butiken?". Senast jag träffade på uniformklädda män med synliga vapen i tätort var när man fortfarande jagade polismördarna från Malexander - då klev poliser med händerna på vapnen in i den lokaltrafiksbuss där jag råkade sitta, och den gången letade de verkligen efter någon. Mycket otäckt. Nå, det tog inte många sekunder att läsa av situationen och räkna ut att de här gossarna inte tänkte använda sina vapen, men adrenalinet hann definitivt gå igång. Och märk väl - jag är född och uppvuxen i ett land som inte varit i krig på tvåhundra år, ändå reagerar jag med ryggmärgen vid åsynen av vapen. Hur ska då nysvenskar som levt i områden där skottlossning är en realitet reagera? Som dessutom inte har de sociala koderna för att läsa av situationen så snabbt som jag har? Jag gick fram till en av soldaterna och frågade varför de stod där. Han svarade att de var ute för att rekrytera. Det är väl OK, sa jag, men förklarade hur jag reagerat och varför, och föreslog att de skulle lämna vapnen hemma nästa gång. Han fick ingen chans att försvara sig innan jag drog med mig Julia in i butiken, men det kändes viktigare att kommunicera mitt första intryck än att diskutera. Det tog en stund innan jag lugnade ner mig, men jag är glad att jag faktiskt sa vad jag tyckte, även om jag nog inte uttryckte mig särskilt nyanserat.

Fler än vanligt, men en för lite

"Vad är klockan i Kina?" undrade pluppen vid frukosten i morse. Faderskapet är i Kina sedan i måndags, och samma dag kom mormor och morfar hit till oss. Fantastiskt skönt! Pluppen lekte med dem tisdag till torsdag istället för att gå till dagis, och eftersom de stannar över helgen, känner vi oss inte helt övergivna fast vi saknar pluppens pappa.

Samtidigt, på en annan kanal

Jag har börjat twittra så smått, håller på att testa om det är ett medium som passar mig. Där publicerar jag som Mia Efternamn Efternamn, följ mig!

Let bygones be bygones

Nä, jag tycker inte heller att det här är en särdeles bra sak. Om Take ITs styrelse hade si eller så många medlemmar, vad spelar det för roll?

Kom, kom

Vi har fyllt på kylen och bäddat rent i källaren så nu får ni komma när ni vill, mormor och morfar.

Glömligheter

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om Pettsson och Findus-filmen som vi nyss kom hem ifrån, men jag somnade någonstans i mitten och vaknade i eftertexterna. Pluppappan slumrade till han också, och när jag frågade pluppen vad hon tyckte var bäst, pekade hon på affischerna för trailerfilmerna Aliens vs Monsters och Tomtar och Troll. Det kanske är recension nog. Det var fina bilder och skojiga mucklor, minns jag, men på det hela taget ganska trökigt.

Vad gör väl det

Det är helt OK att vara sunkig en fredagkväll när man får vara det tillsammans med fjorton av sina favoritmänniskor. Det är jätteskönt att få knöla in sig i en filt i soffan med en massa mysiga människor omkring sig, såna som bygger färdigt maten och matar diskmaskinen och har trevligt under tiden.

Sol ute, sol inne, stol i hjärta, sol i sinne

Jag lyfte ut den allra första utemöbeln idag och njöt en stund av vårsolen i ett vindskyddat hörn av trädgården. Krokusarna blommar mot söderväggen. Vi gjorde kycklingsallad till middag med bladspenat, ägg, egenrostade vitlöksbruchettor och ostkräm, det är också ett vårtecken, men det dröjer nog ett antal veckor innan det blir tillräckligt varmt för att sitta i utomhuset och äta igen.

Empati och andra hjärnlinjaler

A whole new mind : Moving from the information age to the conceptual age eller "Why right-brainers will rule the future", som det står på smutsomslaget, är en underhållande bok som driver tesen "informationsåldern tillhörde de vänsterhjärnade, nu är det konceptålderns och de högerhjärnades tur". Det är en tilltalande tanke, eftersom typiska högerhjärnekoncept inbegriper design, story, symphony, empathy, play och meaning, som på det hela taget är mycket roligare än logik och analys och sånt där enkelspårigt tråk. Nå, iallafall, avsnittet om empati innehåller ett gäng länkar till tester, bland annat "Spot the fake smile" hos BBC, där man får bedöma om ett leende är äkta eller falskt. Det är förvånansvärt svårt, jag fick 12/20, och då kom jag ändå upp i 132 i det här genomvetenskapliga EQi-testet. Till råga på moset verkar jag ha en manlig hjärna också, av BBCs Brain Sex test att döma, där jag fick resultat som en hel genomsnittskarl. Så, rulla iväg på internetet med er nu och slå ihjäl några timmar med att peta er själva i huvudet.

Mycket vill ha mer

Ljus och lite sol, det är finfina grejer. Jag vill ha mer ljus och mer sol, jag vill lägga ner den vanliga verksamheten nu och gräva en tunnel till Sydney istället.

Friska igen

Och tur är väl det, för vi har en ganska välbokad helg framför oss. Imorgon har jag repdag med kören och sen är vi bjudna på tvååringskalas. På söndag blir det kyrkosjung och opera.

Soffsunk

Vi är lite dassiga, pluppen och jag, mest hon. Kläggig i ögonen, ond i öronen och febrig överallt. Hon somnade i mitt knä för några timmar sedan, och så fort jag rörde mig vaknade hon till och grät. Nu har hon kvicknat till och tittar på Dora medan jag sunkar lite till, så han den där som nyss kommit hem från jobbet får göra kökstjänsten idag. Lammfärssås med pasta, det är säkert gott även om vi inte är så sugna.

Den enda konstanten är förändring

Di Leva-föreställningen gjorde mig störd, glad och ljusgul på insidan, som vaniljkräm med en ton av citron. Vi lekte singla leg och kasta frukt och sjunga allsång, och dessemellan var han konstig på ett provocerande genomtänkt eller möjligen genomkänt vis. Det var inte bara jag som blev berörd, när jag tittade in i Garden under pausen såg de människor som var kvar där förvirrade ut, lite som i en katastrofzon där man inte hunnit bedöma skadornas omfattning. Några satt, några stod längst väggen och andra stöttade varandra med kramar. Jag hängde med ganska bra fram till början av andra akten, när Thomas Di Leva plötsligt förmedlade samma budskap som chefens chef predikat på bästa hindi-californiska tio timmar tidigare, direkt hämtat från 2009 års strategibudskap för den globala trebokstavsförkortningen som betalar min lön. Då var det några synapser som gav upp. Men hur det nu är - det är du och jag som är miraklet här, och man kan bli alldeles ljusgul för mindre.

Ett rött kuvert i brevlådan

Om jag dör idag får min familj åtta kronor i månaden av Alecta. Det känns fint, tycker jag. Jag blir alltid lika förvirrad när jag får pensionsbesked, sådana som innehåller små, små siffror om ålderspension och tjänstepension, en annan tjänstepension och lite pension till från något annat håll. Jag törs inte summera, jag fnissar lite och slänger beskeden istället. Det får bli pluppen som försörjer oss på vår ålders höst. Det är säkrast att jag håller mig vid liv tills dess, för åtta kronor i månaden blir hon inte fet på...

Ett annorlunda lördagsnöje

Jag skjutsade min lagvigde till sjukhuset vid tiotiden i morse, och strax efter klockan ett fick jag hämta upp honom igen. Han påstår att han blivit sövd och knäopererad under tiden, men jag är tveksam. Han går lika bra nu som nyss, så jag tror inte alls på det där med artoskopi, det är nog bara en hemlig kod för "bortförd av aliens". Märkligt att de väljer Södra entren som mötesplats, men å andra sidan har jag aldrig begripit mig på hur utomjordlingar resonerar. Han får inte köra bil det närmsta dygnet, men annars är allt ungefär som vanligt, bortsett ifrån att det inte längre finns något trasigt brosk i hans knä. Sägs det.

Lycka är ett inställt telefonmöte

No more telefonkonferens 17-17.30 varannan fredag. Hurra!

Så många titlar, så litet nattygsbord

Hmm, vilken bok ska jag ägna mig åt nu när pluppen somnat? Outliers, Jennifer Staten, A Whole New Mind eller Innan jag dör? Jag har börjat på alla, och fyra trådar är ungefär vad jag klarar av så det är bara att välja en och läsa ut den.

Finnes: projektledare/testlead/översättningsansvarig/technical writer. Sökes: jobb.

Ikväll har vi hälsat på hos en svensk-amerikansk familj som flyttat till Linköping efter 20 år i USA-landet. Det är inte ofta man träffar på en f.d. Microsoft-anställd Program Manager/Localization Program Manager/Group Test Manager som kan dubbla som technical writer, en infödd amerikanska som pratar flytande svenska, förutom tyska och franska. Seså var inte blyga nu, jag kan förmedla hennes CV...

Det är ljust i utomhuset

Efter jobbet och dagis satte vi oss på ett liggunderlag på lilla berget i trädgården och invigde pluttens rosa termos. Den rymmer lagom mycket varm choklad för två. Sen premiärcyklade plutten till farmor och farfar på sin fyrhjulning (a.k.a. tvåhjulingen med stödhjul). Nytt för i år är att hon törs klättra upp på cykeln redan ovanför den svaga lutningen på uppfarten, men det påpekade jag inte för henne.

Det ska inte vara så

En av mammorna i vattengympagruppen som jag var med i när jag väntade plutten finns inte längre, läste jag i tidningen i morse. Hon lämnade tre barn efter sig. Det ska inte vara så.

Wasabi!

Sushi är inte bara gott, vackert och nyttigt, det är spelbart också. Och vi fick ett ex i tack-för-att-jag-fick-bo-här-present idag, så nu kan vi frossa i Wasabi! Det tål upp till fyra spelare, så det är bara att boka in sig.

Dagens topp fem, utan inbördes ordning

* jag såg en fin hund i bilen brevid när jag körde till jobbet
* jag fick en semla av en lagom godhjärtad kollega
* solen sken
* jag stack in näsan på bokrean utan att köpa en enda bok som jag inte behöver
* Malcolm Gladwells "Outliers" som jag beställde i söndags låg i brevlådan när jag kom hem

Snödagssöndag

Jag tror aldrig att jag sett så stora snöflingor som idag. Det snöade vantar värdiga siamesiska lapptrillingar, och drygt det.

Fredagsmys

Det bakades kakor i kyrkan igår medan vi hade körövning. Det luktade så mumsigt att jag byggde mördeg när jag kom hem igårkväll, och idag blev det kakbak efter middagen. Vi får väl se om det blir några kakor över åt oss andra.

Fläckvis ordlös

Mina USA-iska skrivarkollegor har en bokklubb där man läser och diskuterar en bok i månaden, och efter jobbet pilade jag iväg till stadsbiblioteket för att leta reda på ett av alternativen till mars månadsbok, en titel som skulle finnas tillgänglig på hyllan enligt katalogen. Tji fick jag, varken jag eller jourhavande bibliotekarie i informationsdisken kunde hitta boken, men däremot snubblade jag över Ove Wikströms "Ikonen i fickan: om yttre och inre resor". Det blir busbra, eftersom jag tänker gå och lyssna på honom i morgon kväll, när han talar "Till längtans försvar" i St Lars-kyrkan. Ibland kan det bli bra, fast på ett annat sätt än det var meningen från början. Serendipity.

Jag önskar mig ett bättre svenskt ord än serendipitet för det tillståndet, men mitt ordförråd sviker mig på den punkten. "Lyckträff" täcker liksom inte aspekten "något som var tänkt att bli bra från början" - har någon av er en bättre synonym?

Mer soppa åt folket

Soppa och efterrätt är ett vinnande koncept, så vi satsade på det idag också. Först Rostad sötpotatissoppa med några smärre modifieringar, det blev ett halvt kilo sötpotatis kompletterat med en rejäl palsternacka, schalottenlök och ett par rostade vitlöksklyftor i soppbasen samt rostad parmaskinka istället för oliverna och fetan ovanpå. Sen överfölls jag av visioner av stekta bananer och havregryn, och med hjälp av den apokryfiska skriften "Slutet gott" byggde jag en variant på Heta bananer med kokoskolasås med mildast tänkbara chili (anchopeppar), kanel och havregryn i stekpannan. Vi hade en slatt chokladglass i frysen, och det funkade fint, men det blev väldigt sött. Det var lite kul att koka kolasås på kokosmjölk, det hade jag nog inte kunnat ljuga ihop på egen tass.

Vilket skulle visas

Nu kanske jag är onödigt grinig för att den som satt närmast mig luktade illa (inte min lagvigde, utan den på andra sidan), men tre timmar är länge, även när skådisarna är busduktiga och storyn hänger ihop. Jag får nog sluta gå på provföreställningar, för det är mycket roligare att se skämten först när de sitter. Jag är snudd på beredd att läsa en kurs i Imagebased rendering i Norrköping bara för att få lyssna på Döden, och det mellanaktsnumret fanns definitivt inte i november. QED.

10-årsmiddag

Ikväll var vi ute med släktens 10-åring och åt på finrestaurang, en sån där som inte har någon barnmeny. Det var lite spännande med tanke på vår kära treåring, men med hjälp av rätt preppning och en bra dag funkade det bara fint. Vi hade kollat igenom menyn på webben och bestämt oss för ett dagisklassiskt upplägg - soppa och efterrätt för hennes del, medan vi stora klämde i oss en trerätters. Således hade vi förberett henne på "potatissoppa", även känt som Creme vichyssoise med gruyereost, krutonger och vit tryffelolja, samt Profiteroles med vaniljglass, chokladsås och creme anglaise, under pseudonymen "glass". En liten eftermiddagsvila och en klistermärkesöverraskning att dra fram under varmrätten var välplacerade, men bästa partytricket är att sällskap av kusinerna, tätt följt av mitt långa pärlhalsband, som man kan linda runt sig själv och sina grannar av hjärtans lust. Asbra. Själv åt jag fågel, ankbröst och fasan, lätt pepprad med blyhagel (jaja, jag hittade bara två, och vi blev varnade innan). Det blev krydd-creme brule till efterrätt, i stark konkurrens med en chokladfondant som inte heller verkade otäck. Fantastiskt gott och trevligt alltihopa. Vi hällde ner en sömnig plupp i sin overall snett efter nio, och mycket riktigt somnade hon i taxin. Praktiskt att hon fortfarande är liten nog att bära omkring på.

Första gången jag träffade kvällens festföremål var det han som var treåringen. Nu kan han beställa musslor på vuxenrestaurang. Det är ganska konstigt att tänka på.

Ditt ljus jag ser

Det här var rätt tid att vara borta från de vanliga rutinerna i en vecka - plötsligt är det ljust med marginal när jag åker till dagis snett efter klockan fyra. Solen sken när vi promenerade till lunchen, det är också en bra sak. Det är nästan så att det kan kompensera snöslasket.

Dagen som var igår

Alla mina byten klaffade finfint igår, så jag var på plats på Konsert och Kongress med god marginal innan konserten började klockan fem. Bo Kaspers var mycket bättre än första semifinalen av melodifestivalen, surprise, surprise. Men om man blundar är Caroline af Ugglas låt riktigt bra, och Emilia överraskade också positivt. Nästa lördag blir det spexet istället, det gör inget.

Långa armar och vi'en släkt

Det kändes att han fanns där i kyrkan iallafall, i myllret av svartklädda mostrar och morbröder, kusiner och kusinbarn, släktingar, grannar och vänner. Sista festen med n'Åke blev ett bra kalas, trots att borden var dukade inomhus och både kattungar och supar lyste med sin frånvaro. Och när man inte kan klämma ur sig några kloka ord kommer man trots allt ganska långt med kramar.

Rustad men ändå inte

Gråtvänliga glasögon istället för linserna
Svartkappan, klackestövlarna, finhatten
Mammastrykta näsdukar
Allt är förberett
Och ändå kan jag inte riktigt fatta varför jag är hemma

Vår skidhjälte

Plutten pustar ut efter sin första dag i livets hårda skidskola. Hon har åkt åkband, skidkarusell och röd backe mellan pappas knän, det är bra jobbat. Fantastiskt väder, stuga och sällskap. Lyllos oss.